Aftonbladet – 22 februari 1873, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet. I Nya Dagligt Allehanda för i torsdags förekommer en artikel, som visserligen skulle alltför väl kunna lemnas utan afseende, om den ej innehölle en insinuation, bvars vederläggande insändaren ansett för en skyldighet. Nämnde artikel föranleddes af några i Aftonbladet för i onsdags förekommande rader, der man tagit sig friketen fästa uppmärksamheten derpå, att Allehandas musikrecensent, på tal om Aubers opera-comique Don Pasquale med hr Janson i titelrollen, gjort ett tredubbelt misstag, eftersom Don Pasquale icke är af Auber, utan af Donizetti, och ej någon optracomique, utan en buffa, samt den i fråga varande sångaren ej heter Janson, utan Janzon. Sistnämnda misstag, vlsserbgen ganska likgiltigt, förklaras bero på ett tryekfel och härvid är blott att anmärka det egna deri, att sättaren gjort sig skyldig till detsamma för hvar och en af de mänga gånger, namnet i artikeln förekommer. De två andra misstagen förklaras vara skriffel: eller distraktionstel. Om man är så distrait, att man ej kan skilja på Auber och Donizetti, gör man bäst att behålla sina musikaliska åsigter för sig sjelf, men ins. kan ej tro på sanningsenligheten af den gjorda förklaringen. Det ena skriffelet tyckes nemligen utvisa, att det andra varit allvarsamt menadt, ty recensenten kunde svärligen hafva fallit på den idån att kalla Don Pasquale för en opera-comique, om han ej trott den vara af Auber. För hvar och en, som har någon kännedom af de olika konmstarterna inom musiken, äv det solklart, att,likasom Auber i t. ex. Dominon, som omtalas i samma artikel, visat sig vara en mästara i operacomique, likaså har Donizetti i Don Pasquale skapat ett mönster för opera-buffa. Ing. kan ej finna andra alternativ för recensenten än att han antingen är okumnig om de olika genrerna inom den konst, om hvars atöfvande han med em lyckligtvis sällsynt myndighet i tonen fäller sina domslut, eller ock trott Don Pasquale vara af Auber, och detta må nu visserligen ej vara högvigtigt, om icke möjligen för en recensent, som af sin egen tidningsredaktion -såleles en hög och opartisk musikalisk auktoitet! — förklaras så mänga gånger haft illfölle att Ådagalägga sina insigters. Den gåta, som återstår att utreda, är huro Allehanda från dessa rader om Donizetti, Auber och herr Janzon kunnat få tillfälle till ett nytt utfall mot en qvinlig artist, öm mgd ämnat I fråga ej bar O6 allra rit: