Aftonbladet – 22 februari 1873, sida 2

HSLUUKHULI UGCH s6 ECPID: lågra bidrag till grundskattefrågans utredning. II. Grundskatteregleringen i Preussen. 1) Den svenska grundskattekomiten yttrar i itt är 1866 afgifna Betänkande, att grundkattefrågan eller frågan om att utjemna ller aflyfta de på jordegendomen hvilande srundskatter, som i alla stater inom Europa edan äldre tider varit införda, icke är Dågon y tanke, utan hafva åtgärder för det ena ler det andra af dessa ändamål flerstädes lifvit vidtagna; och vi vilja till en böran i största korthet, hänvisande i öfrigt ill grundskattekomitns nyss nämnda beänkande (sid. 6 o. ff.), redogöra för dessa i ndra länder till grundskattefrågans lösning vidtagna åtgärder i den öfvertygelse, att någon lärdom deraf bör kunna hemtas för samma frågas lösning äfven inom vårt eget and, då de allmänna förhållandena i afseende på den gamla grundbeskattningen väl hafva varit hvarandra temligen ika, Grundskattefrågan erhöll, likasom så många andra bland vår tids stora frågor, sitt första uppslag genom den franska revolutionen i slutet af det förra århundradet: den 4 Augusti 1789 dekreterades nemligen, att Frankrikes jord är fri, likasom menniskorna, hvilka odla och bebo densamma! Och genom lagen af den 1 December 1790, som afskaffade alla äldre anordningar och friheter i detta afseende, omreglerades det gamla grundskatteförhällandet till en ny allmän grundskatteläggning, hvilken sedermera närmare bestämdes genom efter hand utfärdade förordningar, i synnerhet genom lagen af den 23 November 1798. Den nya, till ett visst totalbelopp faststälda, grundskatten fördelades först mellan provinserna, vidare inom dessa mellan de särskilda distrikterna, sedan åter inom dessa mellan kommunerna och slutligen mellan de enskilde jordegendomarne inom hvarje kommun — hufvudsakligen på grund af äldre katastrar (jordeböcker), statistiska uppgifter, skatterullor o. 8. v.; och såsom allmän regel härvid gällde, att den beskattbara inkomsten är den för ett visst antal år i medeltal beräknade rena inkomsten af jorden, eller medeltalet af den nettobehållning, som återstår för jordbrukaren, sedan alla produktionskostnader blifvit afräknade från hans bruttoinkomst af jorden. Men till följd af de många besvären öfver den sålunda verkställda skattefördelningen kom man snart till den öfvertygelse, att uppläggandet af en ny kataster för hela landet vore nödvändigt; och genom regeringsbeslatet af den 20 Oktober 1803 anbefalldes och anordnades ex allmän upp mätning och uppskattning af jorden distriktsvis, efter större kulturmassor. Men då icke heller denna åtgärd syntes leda till en nöjaktig skattefördelning mellan de skattdragande, så nedsatte kejsaren en kommission af sakkunnige män, som förklarade den enda hjelpen vara att finna uti en speciel uppmätning och uppskattning af hvarje en skild jordegendom för sig — endast på detta sätt kunde en säker grund vinnas och en möjligast rättvis, efter det verkliga jordvärdet proportionerlig beskattning af all jord åstadkommas; och den 27 Januari 1808 stadfästades den i öfverensstämmelse härmed uppgjorda planen för grundskatteregleringen, hvilken sedermera blifvit fuliföljd och i allmänhet utgör grunden för den närvarande grundbeskattningen i Frankrike. I England inslog man en annan bana till grundbeskattningsfrågans lösning — man valde nemligen afiösnings-metoden. Denna åtgärds vidtagande beslöts af det engelska parlamentet den 2 April 1798 på Pitis förslag, hvilken vid detta tillfälle bland annat yttrade, att han ansåge det för en ursprunglig brist (an original defect), atticke någon periodisk revision af grundskatten vore föreskrifven — man hade då kunnat förebygga en alltför stor olikhet; men då Iman nu icke hade vidtagit en sådan, både Iklok och för landet nyttig anordning, utan redan länge lemnat grundskatten oförändrad och jordvärdena hade beräknats derefter vid köp och försäljning af jord, så vore enligt hans åsigt en aflösning numera det enda sättet för grundskattens aflyftande från jorden. Den dåvarande grundskatten fastställdes såsom oföränderlig till sitt belopp och gjordes aflösningsbar efter vissa I bestämda grunder; och har denna aflösning sedermera fortgått och fortgår ännu, ehuru med allt mindre omfattning. Då hela grundskattesumman år 1798 uppgick till 2,037.627 pund sterling, voro deraf år 1856 endast 767,594 pund st. aflösta — hvaraf 435,888 pund st, belöpa på åren 1788 och 1799 samt ungefär en fjerdedel på tiden derefter intill år 1804, under det att de sista årtiondena aflösningen ofta icke ens uppgått till 1000 pund st. om året; och numera kan antagas, såsom grundskattekomiten yttrar (sid. 8), att endast särskilda omständigheter här och der kunna föranleda aflösningar. Men en ny, och under dylika omständigheter helt visst af behofvet påkallad, allmän omreglering af grundskatten äfven i England är derför ock outförbar, att Skottland genom unionsakten är skyddad deremot. 2) Hvad åter Tyskland beträffar, så har man derstädes i allmänhet vid grundskattefrågans lösning följt den franska omreglerings: metoden — det har skett genom grundskatte1) Såsom hnafvudsaklig källa för denna framställning har begagnats skriften: Die Grundsteuer-Begelung in Preussen auf Grund der Gesetze vom 21 Maj 1861, von H. A. Ma gt