Aftonbladet – 20 februari 1873, sida 2

Den stiltje, som sedan någon tid cgt rum på det politiska området, har endast afbrutits eenom konung Amadeos tronafsägelse och Spaniens derp3 följande öfvergång från monarkisk till republikansk styrelsetorm. Men äfven från Spanien bringa oss de utländska tiiningarna endast torftiga, underrättelssr, hvilket torde böra tillskrifvas den robbniog i kommunikationerna som blifvit en följd af carlistupproret och det i sam band dermed stående osäkra tillståndet i norra Spaniop. De meddelanden man erhållit äro derföre till större delen blott omskrifningar af telegram och derför temligen knapphändiga och fragmontariska. Pör att emeilertid gifva våra lösare en öfversigt af hvad som skett, redogjorde vi för nägra dagar sedan för de omständigheter, som stodo i samband med Amadeor tronafsägelse och de händelser, som föregingo densamma. I dag fortsätta vi med en redogörelse för det cortessämmanträde, vid hvilkot konungens tronafsägelse mottogs och republiken proklamsrades, och för: de händelser som 82 dan dess tilldragit sig i detta land, hvilket nu så oförmodadt trädt i förgrunden ef den europeiska politiken. Deu 11 dennes upplästes konung Amadeos budskap om afsägelsen för cortes båda kamrar, sedan de samlat sig i en sal. BSåsom genom telegrammet härom redan är bekant, var innehållet af detta budskap hufvudsakligen följande. Konungen kade ansett för en stor ära att blifva kallad till Spaniens tron, oaktadt förhållandena i detta land voro skakade i sin grundval. Han hads motcagi: kronan med det fasta beslut att samvetsgrant hålla sin ed på författningen och trott, att hans redliga afaigter skulle uppväga hvad han saknade i erfarenhet, Dessa önskningar och förhoppningar hade emellertid icke gått i fullbordan. emedan Soanien lefde i ett ständigt borgerligt krig. Mot yttre fiender skulle han icke ha uppgifvit striden; men det var spaniorer, som stodo mot spaniorer. Han : ville hvarken vara konung för ett parti eller begå olagliga handlingar, och då han efter sin öfvertygelse ingenting kunde uträtta, nedlade han kronan för sig och alla sina efterkommande. Då detta budskap var uppläst, förklarade-Salaverria, som hör till det alphonsistiska partiet, att man borde gå till väga på lagligt sätt. Han ville för sin del understödja hvarje regering. som beskyddade samhällsordningen och rikets integritet. Uiloa (li kaledes tillhörande den konservativa frak: tionen) afgaf en liknande förklaring. TFHan yttrade, att fäderneslandet stod öfver allt, och detta yttrande helsades med bifallsrop. Castelar gladde gig öfver att höra de kon servative uttala sig på detta sätt. Utrikesministern Martos sade, att det var, konun gens fasta vilja att nedlägga kronan och att ministrarne hade ingifvit sina afskedsansök. ningar. Han önskade, att förändringen mäste a till förmån för friheten. Konungens afsägelse antogs enhälligt af cortes, hvilka valde ett utskott, som skulle uppsätta ett svar på budskapet. Pi-y-Margall understödde ett förslag om att nationalförsamlingen skulle öfvertaga den högsta myndigheten och välja en regering. Det borde öfverlemnas åt en annan församliog att definitivt upprätta re publiken. — Förslaget deladea i tre dejar.