Aftonbladet – 20 februari 1873, sida 2

et hade förvärfvats genom ett rättsgiltigt fal denna Fkn veretet, öm ån icke kunna ns gällande Bhsöm en dantästlig Privat: ät, likväl kända medföra fordran at en käacersättning i händelse af dess upphäfvande, Men ett sådant förhållande torde cke ofta förekomma: skattefrihetens vanliga natur är ett faktiskt sjelftillvällande deraf ller, i bästa fall, ott blott allågstiltningsmakten meddeladt, och derför af densamma beroende, samt således alltid återkalleligt, meågifvande deraf. 9, Tanken på en medgifven (fakultativ), eller till och med tvungen (obligatorisk), af lösning af grundskatten, sådan som det engelska parlamentet anordnade är 1798, är — med all aktning för denna församlings statsvishet — lika förkastlig i rättsligt som i politiskt afseende. Härizenom upphöjos gtrundskattens temporära, fäktiska bestående till en för Glitid bestämd, privaträttslig fordran och skyldighet; denna btgärd pätrycker alla förut skedda förhöjningar eller förminskningar af grundskatten stämpeln af orätt — och den gör det för lagstiftninge-. makten, såvida denna skall förfara könseGvent, för all framtid omöjligt att införa en ny grundskatt. Derigenom beröfvar staten sig en högst kostbar inkomstkälla, hvars alkomst kan stegras efter inträffande statsbehof; och till följd deraf åter råkar staten slutligen just uti omöjligheten att kunna tippfylla sin egen förbindelse — att kunna i sjelfva verket befria de jordegare, hvilka hafva aflöst sin grundskatt, från skatt, Ty de medel, hvilka äro nödvändiga för stälsbehofvets fyllande, mäste ju 1 alla fall all tid anskaffas: och då en gäng den inbetalta aflösningssumman blifvit använd, hvilket icke lär draga långt om, så måste ju bristen i statskassan, som uppkommit genom den re: dan aflösta grundskatters upphörande, åter betäckas genom införandet af en ny skatt, eller ock genom förhöjandet af de gamla skatter, hvilka bestått jemte grundskatten. Men denna nya skatt etler skatteförhöjning skall då — den må nu kallas, hvad som helst — oundvikligen träffa äfven fordegjaren; och denne skall således hafva helt och hållet, eller åtminstone till någon del, frukt löst utbetalt eitt aflösningskapital. (Forts.)