Aftonbladet – 20 februari 1873, sida 2

h aj ( ess egendom otillbörligt lagda grundskatteördan, Slutligen kan en ursprungligen ganka dräglig grundskatt, utan förhöjning af et beräknade skattekapitalet eller ? . : Re oe wmLeBKlalr Undlöletera Dilsa ande elit ofter em-Ås de oo atändring och, Ifömiörelselv P0 Ludfö samhällskitsöers ringare beskatt i ing, ötvergå till en verklig orättvisa. Menln wt Kan det icke kallas att blifva riktad påle wndras bekostnad, då man — den nödvärn liga följden deraf för andra må blifva hvil-jb cen som helst! — endast blir befriad frånn ön dittills räftsvidrigt buren skattebörda och således blott erhåller, hvad man rättsligene ar att fordra; och i detta afseende förefin I es alls icke någon väsentlig åtskilnad mel-jg jan grundskatten och andra skatter. Å venjom man nedsätter t. ex näringsskatten, ifallls len, efter förändrade omständigheter, visari sig vara alltför hög, eller om man upphäf-ig ver en konsumtionsskatt, emedan den anses!t och erkännes vara orättvis och allmänt skad4 lig, så måste naturligtvis då ock de andralt samhällsklasgerua bidraga till betäckande li af don derigenom uppkommande minsknia:io sen i statsinkomsterna; och ändock skall! icke någon förståndig menniska deruti finnai(4 någonting orätt! ) 4 7. Hvad som gäller om (npphäfvandets ller) lindrandet (nedsättandet) af grund-le skatten, likasom af hvilken annan skattll som helst, detsamma gäller ru äfven omjs dess förhöjande — och alltså äfvenledes omit grundskalte-regleringen i allmänhet, ellerli grundskattens möjligast jemlika pereqvationl och rektifikation, hvarmed naturligtvis enlc mängd nedsättningar och förhöjningar afll grundskatten alltid måste blifva förbunden. jt Belastningens jemlikhet eller proportionerlighet är nemligen, så snart det är fråga!ll om en verklig skatt, ovilkorligt fordrad afi: rättslagen; och då statsmakten söker att,l såvidt möjligt är, åstadkomma en sådan be! skattning, uppfyller den derigenom endastl. en helig pligt. . Men deraf följer likväl all-: deles icke, att en sådan rektiticerande reg-1. lering af grundskatten nödvändigt skall företagas hvarje år eller allt emellanåt, efter helt helt korta mellantider, oupphörligen. förnyas: en tfallkomlig jemlikbet i beskattning är dessutom aldrig möjlig att uppnå — fastmera är faran oundviklig, att man just genom ett alltför minutiöst sträfvande efter en sådan reglering af beskattningen mähända kan råka att framkalla ännu flera och mera tryckande ojemnheter, än de som förut förefunnos, hvilka man åsyftade att afhjelpa; och i hvad fall som helst måste bristfälligheterna hos en kataster (jordebok) vara särdeles stora, om dessas athjelpande skall kunna anses ersätta den bstydliga kostnad i-arbete och penningar, som en så: dan rektificerande reglering af grundskatten nödvändigt måste medföra, då den skall genomföras inom ett större område eller ett helt-land. : 8. Är nu alltså grundskatten, såsom vi sökt bevisa, en verklig skatt, men alls icke en ränta eller en privaträttslig real-börda, så kan äfven vidare upphäfvandet af alla hittills bestående skattefriheter — utan allt afseende derpå, huruvida denna skattefrihet tillkommer endast bestämda egendomar eller hela klasser och korporationer, t. ex. adeln eller kyrkan i afseende på deras jordegeadom — alls icke möta någon rätts-betänklighet; och den här och hvar uppträdande, under stundom ätven erkända fordran, att i sädant fall en skadeersättning för åen hit tills åtnjutna skattefrihetens upphäfvande måste af staten lemnas ät jordegaren, utgör i allmänhet strängt taget ett oberättigadt anspråk. Eller har man väl någonsin tänkt derpå, då en gruandskatt första gången pålades, eller dä en redan bestående grundskatt förhöjdes, att maa dess för ianan borde till den af skattebördan träffade jordegaren af statsmedel utbetala det kapital, som kunde anses skäligen motsvara den honom pålagda nya skattebördan? Äfven de grundekatter, hvilka nu hvila på den vanliga rustikaljorden (bondejorden), hafva ju icke heller varit på denna jord hvilande från all evighet eller allt ifrån statens första början; tvärtom låter tidpunkten för deras införande — i dess nuvarands form och storlek — ännu för det mesta med bhistorisk noggrannhet avgifva sig. Kunde man då vara berättigad att på den redan förut belastade vanliga bondejorden likväl ännu ytterligare lägga nya skatter, utan att derför lemna dess egare en skälig ersätt ning; så måtte det väl ock nu vara tillåtligt att, i afseende på de jordegendomar, hvilka hittills förblifvit faktiskt förskonade från grundskatt — vare sig till följd af en sjelitagen rätt eller i kraft af ett fritt, d. Vv. 8. för lagstiftningsmakten sjelf icke ovilkorligt förbindande, lagligt förfogande — eller ätmiustone endast varit belagda med en ringare qvot deraf, numera utan vidare pålägga dem de grundskatter, som rättsligen böra träffa dem i jemförelse med andra jordegendomar, och derigenom sent omsider söka godtgöra den orättrådighet, som under föregående århundraden utöfvats genom gynnandet af herrejorden framför bondejorden. På sin höjd skulle dä, när vissa jordegendomars skattefrihet vore bevisligen för ett bestämdt pris köpt, eller i allmän) Här kan författaren tyckas hafva förbisett den väsentliga åtskilnaden-, att grundskatten inverkar på egendomsvärdet, så att dess nedsättande eller upphäfvande proportionaliter höjer detta värde och sålunda riktar egendomens nu-varande egare; men denue är ju, svarar författaren, den förste egarens rättsfa vföllana Anh Snnoshafrarna af handa mött