Aftonbladet – 20 februari 1873, sida 2

kalla henne med hennes lilla smeknamn Mavschen, hvilket jag använde sä ofta jag kunde, emedan det var svårt att uttala och sä lnnda utgjorde en ytterstnyttig öfning för mig. Eiter hvarje sance deklamerade hon, som ett slags belöning, för mig Der König von Thule. Hon föredrog detta poer med ut sökt smak; när hon kom till de sista ver serna: : Die Augen thäten ihm sinken, Trank nie einen Tropfen mehr, fyldes hennes ögon med tårar. och hennes stämma, dämpad och skälfvande, tycktes dö bort. Hon hade så ofta npprepat denna gamla herrliga sång, att jag snart kunde den utantill, och jag kan den ännu; På detta sätt tillbragte vi tiden. Jag för min del sysselsatte mig dessutom med en annan sak. Då jag betraktade henne frågade jag mig, om jag älskade henne sor artist eller som älskare. Jag fick snart vet: hvad jag skalle tro, Hon coifferade sig met vårdslöst behag. En morgon hade hon kom mit på den förtretliga idn att stryka håre slätt och fjettra åtskilliga små tjufpojkar som skalkades på hennes panna; jag lexade upp henne derför och förestälde henne at en kall regelbundenhet är konstens död Hon började skratta och lossade med er hastig rörelse sitt tjocka hår, som föll nec öfver hennes ansigte likt ett regn. Medc armbågen stödd på knäet förblef hon sit tande på detta sätt i några minuter och be traktade mig oåfvändt genom den brun: hårslöjan. Jag har nyss anmärkt för ex hvad man stundom läser i de tyska englar nes ögon. Jag förstod icke hvad dessa ut tryckte; men jag kände tydligt, att jag icke älskade henne som konstnär, och då jag samma dag återkom till hotellet, hade jag så barocka yttranden till min vän Harris