Aftonbladet – 14 februari 1873, sida 3

Han försökte svara, men blott ett otydligt mumlande hördes, något om att han sku!le se efter, att han trodde, visste inte riktigt; men orden gingo med möda öfver hans larrande, dödsbleka läppar. Det var omöj:igt att icke herr Aukland skulle se att någonting felades honom, Hvilka frågor han ämnat göra är ej godt att veta, men Martyn besparades dem för sgonblicket, ty en annan af bokhållarne kom pp med en främmande, som ville tala vid orincipalen, och denne nickade åt Martyn att han kunde gå. Han visste icke hnru han kom utföre ;rappan, Han visste ej om hbufvudet satt var på hans axlar eller ej; hsn visste ej om han var sig sjelf eller någon annan; han rodde att han yrade, Han hörde som i en Iröm, att förste bokhållaren sade honom att sockerprofverna måste hemtas från packiuset, och att det nätt och jemnt var tid lertill. Och Martyn tog hatten på och sick ut. När han kom ut på gatan, stack han hanlen i fickan för att framtaga Vavascurs bref; han hade blott flyktigt hunnit genomläsa det. Men han fann det ej. Han undrade hvar han kunnat tappa det, Hau gåg ned på gaten, men kunde ej ae til Jet. En oro kom öfver honom; han fraktade att han kunnat tappa det på kontoret. Oro? Öfver hvad? Om både principslen ch alla koutoristerca läst det, kunde det 2) säga dem hälften så mye gom de alla nom några få timmar ändå skulle få veta. Han kom tillbaka från packhnset, justin1an kontoret stängdes, Han frågade port rakten om denne sett till något utländskt oref; han hade tappat ett sfdant; men kar en gade sig ej sett något slags bref,