Aftonbladet – 14 februari 1873, sida 3

Nn og tillträdet till dem blefve i hög grad I försvåradt. .) Redan länge har man, synnerligast i andra länder, insett det stora ene: att ej säga det oundgängliga behofvet af att bilda lätt tillgängliga konstindustriella museer, hvilka, genom att i sig upptaga framstående alster af icke blott Inutidens utan ännu mer förgångna konstperio.Iders arbeten från olika länder, dels framställa Jen öfverskådlig bild af af konstindustriens hi-Istoria, dels verka till smakens föräidlande hos Iden stora allmänheten, på samma gång de särIskildt för fabriksidkaren, handtverkaren och hemIslöjdaren bereda ett ständigt öppet tillfälle att, I vid utförandet af sina arbeten, tillgodogöra sig -Ide samlade skatter af smak och konstfärdighet, som århundradens mödosamma arbete frambragt. Också hafva på senare tid allt flere sådana museer uppstått, såsom South-Kensington muIseum i London och österrikiska museet för konst Toch industri i Wien m. fl. Att sakens vigt numera äfven i vårt land lifligt inses, visar sig bland anvat deraf, att svenska slöjdföreningen börjat upprätta sådana samlingar, hufvudsakligen genom enskilda personers bemödanden. vilka erhållit understöd af K. M:t, som dertill bidragit med ett årligt understöd af 1500 rår. Sådant visar sig ytterligare genom några utlåtanden, som, på gifven anledning, nyligen lemnats af flere sakkunnige domare. Sedan nemligen juveleraren C. Hammer i Stockholm år 1870 tillkännagifvit sin afsigt att till staten hembjnda sina betydliga samlingar af antiqviteter, skulptur, konstverk, konstindustri, handskrifter. böcker och diverse föremål och för den skull anhållit att undersökning af dessa måtte ske och yttrande derom afgifvas af k. Vitterhets-Historieoch Antiqvitetsakademien, kongl. akademien för de fria konsterna, Ski gcotans styrelse, Fornminnesföreningen, Stockholms arbetareförening och Slöjdföreningen i Stockholm, bland hvilka, sedan ofvannämnde hembjudande också skett, de tre förstnämnda äfven af K. M:t anbefalts att ianledning deraf inkomma med underdånigt utlåtande; så hafva dessa afgifvit yttranden, kvilka sammanstämma deruti, att de högt uttala behof vet och nyttan för vårt land af samlingar af i frågavarande slag. Att dessa åtgärder icke ledt till någon vidare påföljd, torde förnämligast bero deraf, att egaren, som för hela samlingen begärt det stora beloppet af 1,600,000 rår rmt, icke velat dela samlingen och således ej heller särskildt afyttra den del deraf, som kunde användas för ett konstindustrimuseum. Det intresse för denna sak, hvilket sålunda inom landet börjat vakna och yttra sig i handling, skall likväl icke vara i stånd att, endast genom slöjdföreningens ofvan nämnda åtgärder, kunna annat än så långsamt ernå några anmärkningsvärda resultat, att det är fara värdt, det vi inom könstindustrien skola stanna. allt mera efter de nationer, som redan i fullaste mått, till denna industris gagn, begagnat sig af de kraftiga hjelpmedel, som konstindustriella museer erbjuda. Ett stort steg till afbjelpande af denna brist skulle tagas, om de nu till staten skänkta samlingarne ordnades på ett ställe inom hufvudstaden och der förenades med de slöjdföreningen tillhöriga; hvilka senare säkerligen. villigt skulle för ändamålet kostnadsfritt öfverlåtas. Med denna samling skulle ytterligare kunna förenas en del sådana föremål ur statens öfriga samlingar, som äro af rent konstindustriel natur och icke äro med några historiska minnen förknipade, annorlunda än såsom utgörande länkar 1 arbetets historia. Gjordes derefter detta sålunda bildade museum lätt tillgängligt för allmänheten, så skulle det från första stuud för höjande af vår industri medföra en nytta, som dagligen tillväxte i samma mån samlingarne ökades genom gåfvor: och de inköp, till hvilka statsmakterna säkerligen skulle finna för godt att framdeles anvisa erforderliga medel, när det allmänna intresset för saken hunnit utveckla sig derhän, aft det blifvit för en och hvar klart, att sådant vore för nationens framsteg i den omnämnda riktningen af den största betydelse; För en mindre nation är det af stor vigt, att dess krafter samlas och att dess tillgångar på bästa sätt användas. Sådant är dock ingalunda förhållandet beträffande somlingarne på Ulriksdal, så länge de der qvarstanna, ty de kunna der blott komma ett fåtal besökande till godo, i stället för-att-dagligen gagna en stor allmänhet. Skulle de fortfarande komma att der förvaras. vore det så mycket mer att beklaga, som det i dessa samlingar ligger ett större värde, än man måhända i allmänhet föreställer sig. Enligt den deröfver upprättade, tryckta katalogen, som dock hvarken upptager taflor eller vapen, utgöras dessa samlingar af ej mindre än 2208 nummer, af hvilka åtskilliga omfatta från 2 ända till 15 föremål. Hvarje nummer är i katalogen af sak kunnig person särskildt beskrifvet och alltsammans ordnadt i 11 uti nödiga underafdelningar sönderfallande hufvndklasser, hvilka senare jag torde, för att visa samlingens mångsidighet, här böra anföra, nemligen: 1. Stengods och fajans; 2. Porslin; 8. Arbeten i glas; 4, Emaljarbeten; 5. reta i silfver och guld; 6. r; em Arkteten i jern, koppar, brons, messing och nn; 8. Arbeten i trä; 9. Arbeten i ben, elfenben, sköldpadd och kokosnöt; 10. Arbeten i bernsten och åtskilliga stenarter; och 11. Broderade arbeten. Beträffande dessa arbetens beskaffenhet är lätt att förstå att dem är sådan, som man kunnat vänta afsamlarens väl kända smak och skönhetssinne, Samlingarne äro skänkta utan något dervid fästadt vilkor, hvadan den högsinnade gifvaren, hvilken utan all fråga lifligt kände och beklagade bristen af ett offentligt museeum af denna art, tydligen velat lemna staten fria händer att på lämpligaste sätt göra dem fruktbärande för et folk han så högt älskat. Då detta endast kan ske genom samlingarnes förflyttande till hufvudstaden, men staten för när varande icke lärer ega någon för sådant ändamål lämplig lokal att upplåta, borde en sådan anskaffas. Någon annan utväg att kunna utan allt för långt dröjsmål göra samlingarne nyttiga. torde derföre för det närvarade icke finnas, än att för dem förhyra en lokal, hvilken. enligt sakkunniga personers uppgift, med en golfyta af omkring 5000 qvadratfots areal, lempar utrymme både för de nuvarande samlingarne och den tillökning. som under loppet af åtskilliga år antagligen kan genom gåtvor tillflyta desamma. Men det torde dessutom vara nödigt att erhålla utredning och förslag om de åtgärder, som böra vidtagas, för att för framtiden på ändamålsenligaste sätt förvara och för allmänheten hålla tillgängliga dessa samlingar och derföre hos K. M:t göra en und. anhållan, det K. M:t behagade till en kommande riksdag afgifva sådant förslag. Någon skall tilläfventyrs invända, att det endast eller till aldra största delen blifver hufvudstaden, som drager nyttaa af en sådan institution. Men utom det, att detsamma likaväl skalle kunna sägas om alla der befintliga samlingar, besinnar man då icke särskildt, hvilket stort antal af dem. som eona sie åt industri, handtverk