Aftonbladet – 14 februari 1873, sida 3

Martyn Ware gatt vid sin pulpet, stirrande på brefvet. Han försökte äter med lugn genomläsa det, men han kunde det ej; bokstäfverna dansade om hvarandra, glittrande och glimmande som glödarde kol. Nu var hans brott omöjligt att dölja; långt innan nästa postbåt kunde hinna komma men vu hoppades han ej mer på detta), skulle herr Hill vara hemkommen, och han skulle säkert första dagen upptäcka let. Medan han satt der, med bultandt tinningar och nära att svimwa af ängslan, gick ierr Aukland genom kontoret: haa vände mufvadet åt Martyrs pulpet till och sade: Var god och kom bit upp, herr Ware,. Martyn kramade ihop brefvet i handen och följde principalen uppför trappan. Herr Aukland hade redan hunnittaga af sig haten och gätta sig till pulpeten. Kontoristerne visste knappt om de tyckte om herr Ankland eller ej. Han var vänlig och till vänglig i sitt sätt, men så oböjlig, då det sällde affärer, en så fulländad affärsman sjelt ch så fordrande, då det gällde uppfyllandet Mt hvars och ens pligt, att en verklig revoution egt rum inom kontoret. Gamle herr Hill, medgörlig och öfverseende, tog sig ofta ;n liten lur vid sin pulpet och lät affärerna sköta. sig sjelfva, och kontoristerna hada oda dagar, men allt detta förändrades unler Auklands regemente, Herr Auklands mörka ögon blickade forskande på Martyn. Jag hör att Lovibands betalat räkningen ich genom er, herr Ware. Men jag finner let inte infördt i böckerna. Hvarje droppe blod flydde från Martyns nsigte. Hans hjerta stod stilla en sekund ich började sedan åter slå så bårdt, att det ycktes, kunna spränga, bröstet, Dat var festa penningar han mottagit och hebållit,