Aftonbladet – 14 februari 1873, sida 3

sitt butvud? Arresterad för skuld — de var ja ingenting, ingenting mot att Bblifv. häktad för brott! Genom vexeln (ty det va en vexel tan tagit) hade han vwisserlige minskat sin penningeförlägenhet; men ha: hade tusenfaldt ökat sin fara, sina samvets qval. Martyn Ware var ej af raturen äm nad till brottsling; han var begåfvad me stark rättskänsla, med känsligt samvete, oci sådana personer, om de olyckligtvis fresta till ett brott, kunna ej lefva under börda: af medvetandet derom. Huru gerna skull han ej velat bafva sin gerning ogjord oci velat gå tillbaka till den obetydligare förlä genhet, hvilken han varit så angelägen at undslippa. Men ack! det gjorda kunde e göras ogjordt; penningarne voro utbetalade och kunde icke återfås, Hvad som nu mes förundrade honom var, huru han någonsit kunnat vara nog syndig och vansinnig at tillegna sig penningarna. Och värst af allt sedan han tagit vexeln, började hans säkr: hopp på Vavasours löfte blifva vacklande Han försökte hoppas; han försökte strid: med sitt stackars modlösa hjerta; och pi detta sätt lefde han dag från dag till vest indiska postbätens ankomst. Den kom, men jag behöfver väl knappas siga att den icke medförde någon hjelp, ti dylika förhoppningar slå så beständigt fel att det nästan tyckes vara öfverflödigt at omtala ett nytt exempel derpå. Posten med förde dock bref från Vavasour. Han skre att han omöjligt nu kunde få några pennin gar af sin far, hvars vrede. det varit svår att mildra, Men han skulle. göra allt föj att med nästa post kunna sända en summa och han hoppades att Ware skulle kunn: draga sig fram till dess. Emellertid kunde han vara fullkomligt viss på att penningarnt förr eller söbarp skulle komm,