Aftonbladet – 14 februari 1873, sida 2

STOCKHOLM den 14 Febr. Jen kongl. propositionen om uteslutning ur tryckfrihetsförordningen af stadgandena om den litterära eganderätten. Denna nyligen för riksdagen framlagda proposition, som afser att utgöra det förbe:edande steget till införande af en särskild, rån grundlagen skild, lagstiftning rörande len litterära eganderätten, har följande lylelse: Bland bestämmelser, som i nu gällande tryckfrihetsförordning förekomma, äro jemväl de hvilka angå den litterära eganderätten. Under senaste år hafva inom riksdagen försök blifvit gjorda till genomgripande förändringar i nämnda förordning, och uti de förslag till ny tryckfrihetslag, som konstitutionsatskottet på grand häraf utarbetat, hafva etadgandena rörande den litterära eganderätten icke blifvit upptagna. Såsom skäl till dessas uteslutande ur Jagen är anfördt, att de ej innebära någon garanti för tryckfriheten, att de helt och hållet äro af civilrättslig natursamt att de derjemte äro at beskaffenhet att behöfva i vär sentlig mån omarbetas och tillökas med nya stadganden, i följd hvaraf lagstiftningen i detta ämne, om den gjordes så fullständig omständigheterna kräfde, skulle växa ut till sådan bredd, att den upptoge tr a dl oe fal flesta 22. Riktigheten af dessa skäl synes hafva blifvit af riksdagen allmänt erkänd, helst vid förslagens granskning inom kamrarne ej någon röst höjde sig mot den ifrågavarande lagstiftningens förflyttning till civilrättens område. Sedan numera visat sig, med hvilka svårigheter antagandet af en helt ny tryckfrihetslag är förenadt, har K. M:t ansett skäl vara att ifråga sätta en partiel ändring af tryckfrihetsförordninen i nu förevarande hänseende. En särskild anedning dertill hemtar K. M:t från det förhållande, att redan för lång tid tillbaka och än ytterligare genom förordningar af år 1866 uti Norge och Danmark blifvit antagna stadganden, hvarienom, under förutsättning af reciprocitet från veriges sida, svenska författare och förläggare skola i dessa länder vara fredade för eftertryck samt i viss mån för öfversättning af deras arbeten. Otvifvelaktigt är, att ett sådant-inom de tre länderna åt förlagsrätten gifvet ömsesidigt skydd, hvaraf författare för sina produkter kunna Pars ökad afsättning, bör verka lifvande på en litterära verksamheten. Åstadkommande af detta gemensamma skydd beror nu blott på deltagande från lagstiftningen i Sverige, hvarest inom arbetarne på det litterära området sympatier för saken ingalunda saknas. ! Då emellertid, såsom ofvan är antydt,-de för ändamålet erforderliga stadganden ej kunna hänföras till den offentliga rätten eller lämpligen inrymmas i nuvarande tryckfrihetsförordning, men I de å andra sidan ej heller kunna såsom stridande mot densammas bestämmelser, utan förändring deri antagas, är första nödiga steget till vinnande af hvad som åsyftas, att allt, som rörer den lit terära eganderätten, varder från tryckfrihetsför Tordningen afskildt. De härför nödiga förändrin ar i samma förordning torde i ordalagen lämp ligen böra så nära som möjligt sluta sig til den ordställning, som af konstitutionsutskottet I dess omfattande förslag blifvit i denna del be agnad och af riksdagens kamrar är vorden god känd; och är K. M:ts afsigt att till denriksdag då det na ifrågasatta förslaget, derest det vi innevarande riksdag blifver förklaradt hvilande kan slutligen antagas, framlägga förslag till lag angående den litterära eganderätten. K. M:t vill alltså föreslå riksdagen att antag följande förändrade lydelse af tryckfrihetsförord ningens 3 1 mom. 1, 3 och 9. ——————— TV 22 1, 1:0o. Alla förat gällande lagar, stadganden oc föreskrifter, i afseende på tryckfriheten eller bok handeln, vare härmed upphäfna, och såsom 6 följd häraf äfven alla hittills gifna särskilda förbu emot utgifvande af vissa böcker, skrifter och hanc lingar. Ej må någon i annan mumning eller annat fall, än denna lag stadgar, kunna för tryck skrifts innehåll tilltalas eller straffas. Under ordet skrift, som i denna lag nyttja: skall förstås allt hvad, genom tryck, under al mänhetens ögon lägges. Med periodisk skri förstås en sådan, som i nummerföljd eller på b stämda tider utgifves. i 3:0 Angående eganderätt tillskrift gälle hva som stadgas i särskild lag, stiftad i den ordnin 87 3 regeringsformen föreskrifver. i Privilegier å skrifters utgifvande må icke hi danefter meddelas; konungen dock obetaget a sådana till allmänna inrättningars understöd r pj dan förlänta hvarje gång högst på tjugu år fö nya. 30. Utsätter någon å skrift bedrägligt tite blad eller orätt författareeller utgifvarenam dömes till straffarbete från och med sex månad till och med två år. Diktadt namn, hvarmedi gen verklig person utmärkes, vare ej förbud att på titelbladet utsätta, då auktors rätta nam sedel lemnad är. :