Aftonbladet – 14 februari 1873, sida 2

UM att han kommer hit och tager afsked innan han far. Posten medförde ett bref till honom och ett till gubbem. Jag vet inte riktigt huru det är, men Preston tror att Vavasour har trasslat in sig just dugtigt och att hans far inte vill skicka honom mera pengar. Slutet på alltsammans är, att Va vasour fått befallning att genast resa hem, och gubben hade honom der uppe på sitt rum och gaf honom en ordentlig lexa till och sade att han skulle straxt packa sina kappsäckar. Martyn visste ej om han drömde eller var vaken. Orden hans far vill inte skicka honom mera pengar voro för honom ett förfärligt slag. Hans hjerta nästan upphörde att slå, och han kunde ej se någonting tydligt. Jones räckte honom ett papper. Herr Mann bad mig lemna er det bär, om ni skulle komma in före honom, sade Jones, Niser hvad det är. Han sade att det var bäst ätt ni straxt ginge ut för att äta middag och sedan komme tillbaka för att genomse de här räkningarna; deskola sändas med posten i afton. Hvad Martyn svarade visste han ej, men det var troligen att han ej behöfde någon middag. Han tog papperet, satte sig på sin plats och lade det på pulpeten framför gig. Mekaniskt såg han derpå, mekaniskt som en maskin arbetar: han var i detta ögon blick verkligen ur stånd att redigt se eller höra någonting. Unge Jones raspade flitigt med pennan på papperet och märkte intet. När reser Vavasour? frågade Martyn efter fom minuters tystnad, Jag vet inte så noga. Den här post båten har kommit in före tiden och den andra går ej på tre dagar. Gubben sade att kunde resa med den, om han ville. Åh lågt var skont! Jag gömde att tla om nk