Aftonbladet – 13 februari 1873, sida 3

sanktion borde tillstyrkas, Regeringen vidblifver sin uppfattning al ået önskliga i att tillika beledsaga de ytterligare öfverläggningarna om denna sak med undersöknlägen af visa andfå samtida förändringars nödvändighet, i afseende på hvilkas omfång och beskaffenhet hon väsentligen åberopar sina föregående antydningar, dervid framhållande stadgandena om en i grundlag bestämd tefmin för stottkingets sammanvaro, om rättighet för regeringen ätt upplösa representationen och påbjuda nya val, öm valbarhet för regeringens medlemmar och öm förändringär i tiden för sanktionsfrågornas afgörande. Beträffande ä förändring, som regeringen i fjol vidrörde på ett något tvetydigt sätt, nemligen införande af ett g6äom: fördt tvåkammarsystem, uttalar hon sig iår tveksammare. Hon tillägger likväl, att häri naturligtvis icke ligger nägot skäl att äfven afstå från öfvervägandet af hvad söm i andra afseenden kan göras, för att genom re: formen om statsrådens tillträde till stor tbingets förhandlingar dock icke mer än nödvändigt äflägena sig från alla andra statsförfattningar; tvärtom, tillägger hon, blir uppmaningen dertill så mycket starkare, när man går ut ifrån, att man icke med nytta kaä tänka på att åstadkomma den garanti, hvarpå i andra stätsförfattningar den största vigt lägges (tvåkammarsysteihet) Regeringen slutar med att anmärka, att hon tror sig geilom denna redogörelse ha tillräckligt lagt i dagen, att lic i dessa tyå frågor har handlat uteslutande med fäderneslandets väl för ögonen och enligt skäl, hvilkas Vigt för en lugn granskning icke skall kunna misskännäs: Ehuru jag i ett föregående bref har återgifvit det korta kongl. meddelande, som omedelbart förut tillställdes storthinget, Må det dock tillåtas mig att i samband härmed änyo få påminhä om, att det i afseende på prolongationsvägrandena uttalade förhoppningen att finna en lösning, som tillfredsställde folket och dess representanter, på samma gång det ätgående statsrådssaken anmärkte, att den framtida pröfningen af denna fråga med fäst afseende på andra länders feia författälägar och vunna erfarenhet borde försiggå med omsoig öch mtan fördomar, med förtroende till de krafter och dem förmåga, som den framåtskridande upplysningen gifver och sprider, men tillika med iakttagande af den varsäitihet, hvarmed hvarje förändring i grundlagen bör beslutas. Mycket olika åsigter ha gjort sig gällande om ådöra två dokumenters karakter och betydelse. På den såidö, der man hittills stått regeringens åsigter närmast, har man — med förbigående af det kongl. meddeiazdet — påstått, att regeringens utlåtande är så slående, ätt hvarje för sakförhållandenas logik någorlunda mottäglig läsare nu, om icke förr, måste ha fått klav för sig frågan, om det fanns något rimligt skäl för startkinget att taga ett så extremt, utanför vär författning liggsande steg som en misstroendeadress, och mail har nttalat sin förhoppning, att den på samma gäng hofsamma och värdiga ton, hvari regeringens utlåtande är hället, skall göra sitt intryck på alla välsinnade medlemmar af storthinget och bidraga att utplåna den sinnesstämning, som långt gående ledare ha förmått väcka och bibehålla. I motsats härtill har det å andra sidan gjorts gällaide; att då genom det kongl. meddelandet går ei grannlaga och tillmöteskommande ton, är regeringens utlåtande i sjelfva verket ingenting annat än en ännu skarpare ptadfästelse af samma politiska system, mot hvilket storthingets adress af den 15 Maj 1872 är riktad, och det har med häfivisning till denna olikhet mellan de båda skrifvelseran yttrats, att det nu har blifvit klart, hvarför konungen i samvetsgrannt öfvervägande af sin konstitutionella ställning har fonnit det önskligt att ännu en gång höra den imisstroendeadressen af den 15 Maj 1872 motiverade uppfattningen uttalas af folkrepresentationen, innan han läte sin beredvillighet att medverka till ett bättre förhållande mellan storthinget och regeringens medlemmar framträda i handling. Så väl det kongl. meddelandet som regerivgens utlåtande ha nu nära en veckaiöfverensstämmelse med den sedvanliga arbetsordningen varit udlagte til Eftersyn for at foretages i et senere Möde, och det är sannolikt, att denna sak skall förekomma till behandling i storthinget i dessa dagar, kanske redan i öfvermorgon den 13 dennes. Att representationen skulle lemna en sådan dubbel framställning från konungen och hans rådgifvare som den nu afgifna alldeles obesvarad, är icke sannolikt, och frågan blir Jå, om svaret skall förberedas genom ett af utskott — konstitutionsutskottet eller ett särskildt utskott — uppsatt betänkande, eller om hela saken anses tillräckligt förberedd för att genast kunna företagas till afgörande. Möjligen skall detsistnämnda förfarandet väljas, och man kan då motse, att ärets parlamentariska fälttåg kommer att öppnas med en hufvuddrabbning, hvars ut: säng utan tvifvel i alla händelser skall medföra den fördelen att verka klargörande på många förhållanden.