Aftonbladet – 13 februari 1873, sida 2

att Martyn redan varit hemma en längre stund. Han började boskrifva de vackra experimenter han sett; han gjorde så alltid, när han varit hos sin lärde vän. Helen hörde mekaniskt på honom; hon hörde orden kondenserad luft, syfon, elektriska fenomen och många andra dylika, utan att vara i stånd att sammanbinda dem. Hennes uppmärksamhet var fästad på Martyn, I början svarade han fadren med mycket intresse, men snart syntes han förströdd, fördjupad i egna tankar, och det såg ut som om dessa tankar icke voro särdeles angenäma. Martyn Ware hade fått en god plats på handelshuset Will et Auklands kontor; han hade nu varit der i fyra år. De två första åren hade han ingen lön; andra året fick aa tretio pund; i år skulle han fi sextio, nästa år hundrade pund. Hans utsigter voro således ganska lofvande, och det fanns intet skäl hvarför han ej om nägra år skulle kunna tjena för en lön af femhundrade pund; andra kontorister gjorde det. Firmans hufvudkontor var beläget i Mincing Lane; men då huset Hill et Aukland gjorde stora affärer på Westindien, hade också ett kontor blifvit upprättadt der, på Jamaica, der Aukland vistades; Hill skötte affärerna i England. En stor del af Martyns dagliga göromäl bestodo i att i packhuset mottaga och uppskrifva ankomna varor, men — detta torde ej intressera läsaren. Följande morgon, efter frukosten, följdes Martyn och hans far åt till staden som vanligt; de skulle båda vara på sina respektive platser vid samma tid. Klockan slog tio, just som Martyn inträdde på kontoret; han var alltid punktlig; alltid noggrann i uppfyllandet af sina skyldigheter. Förste bokhällaren i det rum, der Martyn hade sin