Aftonbladet – 13 februari 1873, sida 2

a regeringen har blifvit sammansatt PålR jande sätt: Figueras, konseljpresidemi, Fila Margall, inrikesminister, Cordova, krigs nister, Nicolas Salmeron, justitieminister, :ancesco Salmeron, minister för kolonietnä ranger, marinminister, Castelar, utrikesinister, Becerra, arbetsminister, Echegary, ansminister. Af dessa hafva Beranger och chegary tillbört Zorillas sonaste minister. I Preussen har det sätt, hvarpå en del 5gre embetsmän på de senaste åren begagat sin ställning för att rikta sig genom rhvägs-koncessioner, nu föranledt en deatt inom landtdagens deputeradekammare. Preussen finnes nemligen ett jeruvägstskott, som under en följd af år återvalts kammaren; och som i förening med hanelsministern grefve Itzenplitz, flere med mmar af den högre aristokfätien och en el framstående börsmän ryckt till såg leåingen af hela jernvägsväsendet och anses ha xplojterat det till sin egen fördel. Tår hade ynvägstitskottet tillstyrkt en ny bevillning 8 120 millioner thaler till nys jernvägs nläggningar, om hvilkas ändamålsenlighet weningarna voro mycket delade. I synner: et klagades öfver, att ministeren på ett i gonen fallande sätt gynnade vissa städer ch provinser, under det andra på ett oförjent sätt åsidosattös; emedan de icke hade ågon ansedd eller rik förespråkare inom -ammaren eller utskottet. Lasker begag-i ade denna anledning till att vid mötet den Å Jannari framställa åtskilliga anklagelser not titskottet och i synnerhet mot trenne vögt stående män, geheimerådet Wagener, urst Biron af Kurland och fursten till Putbus på Riigen såsom invecklade i obehöriga ransaktioner rörande jernvägskoncessioner. Saken väckte redan då stort uppseende och saf anledning till åtskilliga genmälen från de angripnös sida, på hvilka följde nya anfall i den nationalliberala pressen. Viddeputeradekammarens sammanträde den 7 d:s kom jernvägsväsendets ledning åter under diskussion, Lasker hade redan förut föreslagit, att regeringen skulle förelägga kammaren en förteckniög på alla de jernvägskoncessioner, som meddelats under de sena ste 10 åren, med fullständigt uppgifvande af namnen på dem, som föreslagit koncessionerna, och dem, som erhållit desamma, vidare uppgift på de summor, gom beviljats till stamäktier, prioritets-obligationer. och slutligen de vilkor, som pålagts koncessionsinnehafvarne i fråga om inbetalningsterminerna 0. 8. v. Innan dessa förslag — som inneburo ett otvetydigt misstroendevotum mot jernvägsutskottet — kommit under diskussion, tpplästes emellertid en skrifvelse från konseljpresidenten grefve Roon till kammarens president Forkenbeck, i hvilken de flssta af de klagomål, hvilka framstälts af Lasker vid sammanträdet den 14 Januari, betecknades såsom ogrundade eller beroende på missförstånd. Derefter reste sig Lasker och höll ett tal, som räckte öfver en och en half timme och som af hela huset följdes med den mest spända uppmärksamhet. Talaren började med att framhöälla, att han sjelf afhöllit sig från allt slags industriella spekulationer, som kunde inverka prejudicerande på hans ställning såsom folkrepresentant. Han öfvergick derefter till en vederläggning af det i konseljpresidentens skrifvelse gjorda försöket att försvara Wagener, furst Biron och furst Putbus. Om furst Biron upplyste han bland annat, att han för en koncession erhällit 100,000 thaler i stamaktier. I bör jan hade han begärt reda penningar, men derpå hade de koncessionssökande icke gåt in, Ännu skarpare angrep Lasker Wagenei och handelsmiuistern grefve Itzenplitz. At deras transaktioner icke förr kommit i da gen, hade kanske sin grand deruti, at Wageners förmän, Bismarck och Rooa, di befanno sig i Frankrike för att bekämp: fienden. Lasker redogjorde derefter för jernvägs bolagets procedur och framhöll de aktieteck ningar, som gjordes pro forma för att kunn. bibehålla en broder: till Wagener säsom di rektör för jernvägsbolaget med en lön a 4000 thaler om äret. Vidare hade falsk förklaringar afgifvits inför handelsdomsto len, en förbrytelse, som annars straffas me tre månaders fängelse. Talaren ville ick inlåta sig närmare på sjelfva fakta, emeda:i han hoppades, att en undersökning skull blifva anställd. Strousbergs system kastad enligt hans åsigt en skugga på landets mc ralitet och soliditet, och talaren beklagade att handelsministern hade gynnat företag som mäste betraktas säsom ett försök at kringgå lagarne. Han belyste derefter nä) mare de intriger, hvilka egt rum ifråga or jernvägskoncessionerna, och fäste kamma rens uppmärksamhet på, att finansutskotte ech jernvägsutskottet bestodo af samma pe; soner. (Sensation.) Allt detta borde blifv föremål för en närmare uppmärksamhet; t här hade man att göra med en uppenba procenteriaffär och korruption. Med al detta hade talaren endast velat fästa upj märksamheten på ett stort socialt ond Ihvars undertryckande låg i allas intress Man kunde sanningsenligt säga, att embet; mannaståndet, i sin helhet taget, höll si fritt från bestickning och orättrådighet. De fanns endast enskilda undantag, och dess skulle blifva kända genom undersökninget Talaren föreslog tillsättandet af ett utskot som skulle undersöka i fråga varande fakt och söka utreda, huruvida icke i lagstif ningen funnes luckor, som föranledde dess I missförhällanden och underlättade detta s ofta förekommande kringgående af lage m m Au Fhfo få rn SS mu te rt te ka