Aftonbladet – 12 februari 1873, sida 3

(insändt.) Vid landtbruksakademlens senaste sam manträde förekom frågan, sderest skögssköflingen fortgår hädanefter som hittills, vilket inflytande mäste deraf uppstå i afsbehde-å latidets klimatiska förhöllande, beolkningehs ekohomiska ställning, jordbruet och öfriga näringar? söm gaf anledning till åtskilliga uppgifter öfver skogsafverkningen i landet, men inga om den rliga tillväxten, hvaraf konklusionen blef, att om icke genofigripande åtgärder företagas, landet inom en ej aflägsen framtid blefve öbeboeligt, hvarjemte åtskilliga förslag väcktes; som skulle förekomma dessa olyckor. Öch då frågal är a! Högsta vigt, kan det kanske medföra nytta att andrä sigter blifva hörda, äfven om de skulle inderkähnat vid det slutliga afgörandet. Om man utgår från de: antagandet, att afverkningen å landets skogar i sin felhet ir större än återväxten, som likväl icke är rifvet, fast det kan vara förhållandet i Norrland och på sådana trakter, som hafva iottleder eller eljest betvåma och billiga transportleder, så är intet tvifvel öm att åtgärder böra vidtagas för att göra slutp stt sådant olycksbringande förhållande, äfven am faran icke är så öfverhängande som mången antäger. Det är sålända icke om saken, men väl om medlen att förekomiiå let onda, man kan vara af olika tanke. Bland sådana, som vanligast förordas, är förbud att till utrikes ort ntföra vissa minIlre dimensioner, men om detta är fätta vär sen, torde vara skäl undersöka. Ett träd, som, thed äfgeende på de dimensioner som inge exporteras, vore stört äox ast afverka,l. har likväl derutöfver en betydlig trämassa, som nu kan, ända till tre tums topp, till-I gedogöras på flera sätt för export, men som, i fall förbud för små dimensioner förefunnes, finge värdelöst ligga och ritina i skogarne. Utom den förlust, detta skulle tillskynda flertalet af skogsegare, är deremot ingenting uträltagt för att hämma skogssköflingen, utan snarare motsaiseö, emedan den penningsnåle eller blottstälde skogegaren skall fylla sitt behof medelst så mycket större afverkning af grof skog. Dessutom skulle ei Sfantlig förlast tillskyndas de fleste sågverksegare, söm öd hafva sina verk så inrättade, att äfven de minsta stycken af affallet, medelst cirkelsågar, tillgodogöras i form af staf, takspån och halftums bräder af till och fncd 2e tums bredd, hvilken tillverkning, i händelse af export förbud; för kontrollens skull, icke kunde ega rum, emedan det vore omöjligt bedöma om dessa småbitar vore tillverkade af affallet efter sågtimmer eller förbjudna dimensioner. Att detta skulle nedsätta priset på sågtittimer, är påtagligt, liksom att skogsegarne, äfven i detta fall, för att fylla sitt penningbehof, afverka så mycket mera stor skog. Dertill kommer ytterligare den förlust; som ett exportförbud skulle tillskyndå alla dem; hvilka hafva sina skogar indelade i trakthuggning, då de icke finge sälja allt det virke, som faller på den äfverkade trakten, hvarigenom denna för skogarnes be: ständ fullt rationella metod skulle, långt ifrån att uppmuntras, på ett betänkligt sätt hämmas. Ått medelst exportförbud vilja motverka det onda skulle sälunda medföra stora förluster för en mängd enskilda personer, utan att det sökta målet derigenom ernåddes, då ingenting dermed gjorts för skogarnes återväxt. Erfarenheten har dessutom visat att skogssköflingen icke är minst på de orter, som, till följd af läge, icke kunnat sälja någon sorts skog. Ett ohejdadt förstörelsearbete pågår der stundligen medelst svedjande, granristägt för kompostberedning, askbränning och så kallad syrfällning för bete, utan en enda tanke på någon vård om den fullkomligt värdelösa skogen, som dessutom, i otroliga massor, ruttnar bort i de vidsträckta skogsmarkerna. Bland personer, som icke känna dessa förhållarden, yrkas vanligen på stränga åtgärder, sedan de utvidgade jernvägsförbindelserna möjliggöra skogsafverkning på många ställen, hvarifrän förut ingenting afyttras; men om de vore skogbor, visste de att sådana orters skogstillgångar, till följd af vanvård, vanligen äro ganska begränsade, oaktadt de aldrig sålt någon skog, och sälunda varit nödgade njuta frukterna af det mest radikala exportförbud. Sädant är åtminstone förhållandet inom mellersta delen af riket. Skulle det vara an norlunda i Norrland, fordras der möjligen andra Ätgärder, passande för dess naturförhållanden. Kontrasten är märkbar, då man kommer till sådana orter, som sälja skog. Man finner der ofta torf användas till bränsle för att spara den dyrbara skogen, äfvensom Btgärder för skogens återväxt, hvilket deremot aldrig inträffar der ingen skog kan säljas, Låt detta blifva allmänt bruk, och Sverige kan utan skada mångdubbla sin utförsel af skogsprodukter. Men detta åstadkommes icke genom exportförbud, som minskar skogarnes afkastning och dessutom på ett betänkligt sätt ingriper i den enskilda hushållningen, hvilket sällan, om ens någonsin; medfört något godt vare sig för det allmänna eller den enskilde. Men äfven om man skulle medgifva att exportförbud medförde önskad verkan för de distrikter, som afverka småskog för export, hvarmed i allmänhet torde böra förstås pitprops eller grufstöttor, betänker man då huru små dessa områden äro i jemförelse med dem, som afbergas för hela lån dets brukshandtering, glasbruk, öfriga in dustriella behof och den enskilda dagliga förbrukningen. Gör man sig besvär här j Isom förr. Hon bär en vacker musslinskläd