Aftonbladet – 12 februari 1873, sida 3

EN SU ET Andra afdelningen. FÖRSTA KAPITLET, Herr Vavasours löfte. Den qvalmiga sommardagen närmade sig sitt slut, och den svalare luft och lätta bris som aftonen medförde var obeskrifligt uppfriskande. Den öfverbefolkade, qvafva hufvudstaden tyckes liksom kasta en reflex på somliga af förstäderna, så att värmen der är vida mer tryckande än på landet. I ett litet, men vackert förmak, hvars fönster lågo åt gräsplanen mellan huset och stora landsvägen, sutto denna varma sommarafton tvenne fruntimmer. En af dem satt der alldeles sysslolös, såvida icke ett ängsligt blickande efter hvarje omnibus som passerade förbi, fullpackad af passagerare, som efter fulländadt dagsarbete äter vände hem, kunde kallas en sysselsättning. Hon är ett mycket behagligt fruntimmer, elegant och med mycken finhet i utseende och väsende, och hennes ansigte skulle ännu kunna kallas skönt, om det ej just nu vanställdes af ett ytterligt smärtfullt drag. Man skulle tro henne vara omkring treiioåtta år, men i sjelfva verket är hon sex, sju år äldre. Tiden har dock handlat skonsamt med henne. På dylika fina, lugna, harmoniska anleten, lemnar ej tidens tunga hand så tydliga spår, som på oroligare, rörligare drag. Känner ni igen henne? Hennes ögon äro lika djupblå och det silkesmjuka, bruna håret, lika rikt