Aftonbladet – 11 februari 1873, sida 3

z åa han åtminstone profilen åt åhörareläktarer fastän hans position till principalerna fö öfrigt kunde hafva varit lyckligare vald. Grefve Sparre hörde i lördags till de: historiska sektionen. Han läser och tolka i histörleh tUngöfär söm ön viss anti-boströmia läser och tolkar bibeln, men det har sin pikanta sidor, och det gnistrar om honom alldeles som om den nämnde anti-boströmia nen, när denne är ute i sina underjordisk: affärer. De spiritnella gnistorna blifva rik tiga lågor underständom, och då upplyse talarens anlete af ett leende, som Har hägo fosforescent i sig, något som lyser utan at gilva värme. Men man må dock icke före ställa sig, att det är något hemskt. Viss icke! Det var mig en rolig fan! sad någön på läktaren, och så vulgärt uttrycke än låter, mäste det dock anses ganska träf fande. Den som känner fill den italienske maskfiguren Pulcinello i dennes ursprung liga betydelse och form, kan ej underlåts att... men vi skola kanske återvätida till läktaren och ej gifva oss in på commedia del arte alltför åjupt. Den i fråga varande talaren har mångs medel i sin makt för att intressera. För utom bildernas groteska anordningar, min spelet och färgprakten i uttrycken, anlitar han äfven åtbörderna och föraktar ej belle att begagna röstens många olika resurser Än dundrar han, än hviskar han, än är han den enkle landtmännen, som säger sitt hjer. tas mening så enkelt och trofast, än är han den fine dialektikern, som med en subtilitet utan like klyfver ett hårstrå, än gentlemannea i säkerhet och elegans, än smickrande, än hotande, än läspande, än grof i målet. När man sätter allt det der tillhopa, kan man få en rätt pikant olla podrida, men att det är en substantiel föda, det kan den som serverar rätten omöjligt få någon att tro. Hvilken skilnad på grefve Erik Sparres tal och det som omedelbart derpå hölls af hr Cerl Ifvarsson! Den senares lugna ord, framsagda med en stämma, som ej höres riktigt tydligt till läktaren, men som likväl åter så öfvertygande, följas med verkligt utresse, synes det, af kammaren, Man hör nga skrattsalfvor, som under grefve Spares uppträdande och hvilka lifva denne att lifva ännu mera grotesk, Det är en aktvingsfull tystnad, som sedan Carl Ifvarsson alat ut, förbytes i ett ärligt bifall. Om arr Kolmodin, Key, Abraham Rundbäck n, f., som alla uppträdde i lördags, torde ag få tillfälle att säga något en annan gång. Jag kan dock ej underlåta att erinra om det sanska karakteristiska och mycket riktiga Iitryck, hvarmed br Key slöt sitt yttrande. När jag hört grefve Sparres framställning not förslaget, sade representanten för Södra Tjust, tänkte jag: nu har förslaget god utigt att gå igenom. Det gick också igewom i Andra kamrmaren, fastän det föll i Första, H. H.