Aftonbladet – 11 februari 1873, sida 3

flan har ättmårkt At ttrikestninistert skulle få en underordnad ställning i förhållande till norske statsministern, men utskottet har rtedan framhållit att K. M:t kan sjelf ordna detta förhållande och. föreslagit att åt utrikesministern gifva en särskild ställning. Grefve Henning Hamilton bade redan vid ett föregåendö tillfälle uttalat en åsigt som öfverensstämde med den, tvilken synes ligga till grund för det förslag, hvilket förelåg. Fal. hade trott och tror ännu att det skulle varit lyckligt om på samma gång som riksdagens makt utvidgas äl ven ett förslag att gifva mera makt åt statsrådet afgifvits. Bland annat skulle för vinnande af dettä ändamål bidragit om det stått konungen fritt att bland statsrådets ledamöter till statsminister ntse hvilken söm helst utan afseende på åt hvilken fötvaltningsgren denne egnat sin verksamhet, endast Han vore en framstå: ende man, hvilken i vigtigare fall kunde åtaga sig det kollektiva ansvaret. Om statsfådet kall ega det inflytande som erfordras, så måste det utmärkas af enhet och konseqvens, men tal. trodde sig icke bli motsagd deri att erfarenheten visat det detta vilkor ieke alltid fullkomligt kunde uppfyllas. Den öfverlägsne mannen skulie i vigtigare fall kunna på en sådan pläts som dön i fråga varande utgöra en föreningspunkt och sätta sin stämpel på det hela. an har sagt, att grandlagen icke lemnar plats för en konseljpresident; det är sant, men under honom fiones tillräcklig plats för storheter af olika limensioner. Saken är den, att den konstitutionella monarkien är en konstig inrättning, som, örträffiig i många fall, dock innebärmotsägelser, hvilka icke äro lätta att lösa. Tal. trodde väl icke att en statsminister skulle bli den minsta af dessa motsägelset, men i vigtigare fall sknlle han vara af stor nytta. Tal. skulle kunnat yttra ännu mera om denna sak, ifall hans afsigt varit att yrka bifall. Men hän komme icke att göra det dels med anledning ut de brister förslaget eger, dels rund deraf utt en omorganisering af statsrådet bör komma rån regeringen sjelf. Det vore kiiappast möjigt för en enskild representant att genomskåda illa de omständigheter som vid ett sådant förlag är att iakttaga; vidare är det blottregerinsen som i norska storthinget kan föreslå de örändringar i riksakten, som skulle blifva en öljd af ett dylikt förslags antagande, men yterst var det en annan anledning hvarföre tal. cke ville biträda förslaget. Då frågan vid förra iksdagen förevar, yttrade justitiestatsministern ig deremot, ehuruväl ieke så som om han ville estämdt afstyrka detsamma. Hvad skulle emelertid vid detta förhållande bli följden ifall riksagen antoge förslaget. Om K. M:tatsloge detamma. så blefve det för lång tid ingenting vidjo vid saken. Ännu värre vore det iiall det K. M:t antoges, men den) nya institutionen lefve af statsrådet mottagen med mindre väl-l illig stämning. Det nya statsministersembetet: kulle då komma; att sakna allt inflytande. Dettal. ore att komma ur askan i elden. och tal. anåg askan för närvarande vara tillräckligt het ör att icke vilja äfventyra något sådant.