Aftonbladet – 8 februari 1873, sida 2

ando makter. Det andra amendemöntet, at ;roet, lydde sålunda: När den itterpölle: ade ministern anser, ätt det i anseende till! ebåttens natur och allvarsamma heskaffon:; et skulle vara nyttigt att republikens Bra: ident blefte hörd, kan han framställa för-jlag härom inför församlingen, som afgör. ärom, Dessa båda amendementer blefvo enna gång icke definitivt antagna.) Art. 4. It författningsutskottet uppdrages att förereda ett lagförslag, genem Nvilket sörjes ör inrättändet af en öfre kammare, men om först efter dei nuvårande försanilingens pplösning skall träda i verksämlet, och ederråera framlägga det för församlingen. Åt utskottet anförtros äfven de frågor, som ra vallagen. Det af ett särskildt utskott örberedda vallagsförslaget skall. hänvisas ill författningsötskottet, hvilket det tillkorimer att ändra detsamma, om det icke står i harmoni med lagen om den öfre kamnaren. Thiers visade sig i det tal, han höll inför atskottet, mycket tillmötesgående och förklarade, att han gillade ttsköttets förslag, siidast Med några modifikationer. Häån önskade att den tid, för hvilken republikens president eger begära uppskof med tredje läsningen af ett lagförslag, måtte förlängas till två månaders Han gillade (hvärken Dnchatels eller Broets amendement till art. 3 och föreslog, att denna artikel skulle erhålla följande lydelse: När interpellationer eller petitioner rörande de utländska angelägenheterna förekomma, måste presidenten höras. I fråga om inre angelägenheter ega endast ministrarne att svara angående äronden tillhörande deras förvaltning. Endast när ministrarne efter rådplägning inom konseljen finna, att interpellationen eller poti tionen rör regeringens förande i dess helbet, måste presidenten höras. Endastifråga om sista artikeln i förslaget begär Thiers betänketid. Han önskar att grundsatsen om inrättandet af en öfre kammare icke blott må principielt uttalas iförslaget, utan att inrättandet af en sådan må ovilkorligt fastställas. Han tillägger, att han äfven kan göra ytterligare koncessioner och at! han icke bäller på ordalydelsen af de än dringsförslag, han framställer, utan endas på deras väsentliga innehåll. Han uttalade derefter ånyo den önskan, att en öfverens kommelse måtte bringas till stånd, och ytt rade slutligen: Låtom oss i endrägt träd: inför församlingen, Om I gifven akt p diplomaternes och affärsmännens tal, skole: I märka hvilket högt värde de sätta på vå enighet. En ny konferens mellan Thiers och trettic mannautskottet skulle ega rum i dag. Nåoera leritimistiske devuterade hafv: