Aftonbladet – 7 februari 1873, sida 2

nämnde, moraliskt understödde som de äro at alla slaver och starke genom Rysslands verkliga om än maskerade protektion, kunna hålla modet uppe gentemot Österrike. Huru mycket man än i denna korrespondens må skrifva på öfverdriftens räkning, så mycket tyckes dock vara säkert, att de slaviska befolkningarna i östra Europa alltmera blifva medvetna af solidariteten i sina intressen, och att en österrikisk regering, som drifver sina slaviske undersåter till det yttersta och tvingar dem att kasta sig i Rysslands armar, i stället för att genom en försonande politik söka vinna dem; derigenom lätt kan blottställa riket för allvarsamma faror. Biskoparne uti Versaille, Vannes och Langres hafva tillställt Thiers skrifvelser, i hvilka de protestera mot den italienska regeringens åtgärder, hvilka hota de religiösa kongregationernas tillvaro i Rom. Man har skäl att vänta, att alla franska biskopar skola följa detta exempel. Biskoparnies hållning gent emot Thiers regering blir ständigt mer utmanande, säger en korrespondent till Kölnische Zeitung, ;de göra sig icke en gång det omaket att iakttaga höflighet och deras språk börjar tt få en allt större likhet med Veuillots. Hvad som framför allt uppmuntrar det högre presterskapet, är inrikesministern Goulards ofantliga långmodighet. Det klerikala partiet är säkert om sitt välde öfver denne minister. Det har redan länge varit fråga om en genomgripande förändring i besättningen af prefekturerna, och de officiösa bladen säga ständigt, att den uppskjutes på grund af trettiomannautskottets arbeten. Den verkliga orsaken är emellertid, att flere republikanska deputerade hafva uttalat sina bekymmer för Thiers med anledning af de afsigter, man tillskrifver Goulard i denna sak. Alla klerikala prefekter skola, efter hvad man antager, få behålla sina poster, medan det redan ansenligt hopsmälta anta: let prefekter, som regeringen för det nationala försvaret utnämnde, skall ytterligare komma att redueeras. De liberala deputerade i nationalförsamlingen äro icke på långt när så rädda för högerns rojalistiska sträfvanden som för dess ultramontana tendenser. De tro icke, att det någonsin blir allvar af de bourbonska liniernas samman smältning, och regeringen skall enligt deras åsigt alltid vara stark nog att upprätthålla republiken mot legitimisterne; orlea: nisterne och bonapartisterne, så länge dessa partier ieke göra gemensam sak. Deremot se nämnda deputerade med oro det klerikala inflytandet växa. Alla de monarkiska partierna räcka presterskapet handen, hvart och ett af dem smickrar det för att vinna dess understöd. De franska jesuiterne exploitera denna konkurrens med stor talang. Med anledning af Napoleon III:s begraf: ning gjorde sig de bonapartistiska tidningarna den största möda att identifiera den kejserlige prinsens sak med den katolska kyrkan, och i de illustrerade tidningarna och på fotografierna, som framställde kej saren på dödsbädden, var han omgifven af katolska emblemer. andra sidan visa sig de orleanska prinsarne än i den ena, än i den andra kyrkan och förära de olika för samlingarna i Paris kyrkoprydnader. De franska kleresiet, som sålunda smickras af alla de monarkiska partierna, beter sig som en skön dam, som har många tillbedjare. hon blir alltjemt stoltare och framställer allt större fordringar. I Spaniens nordliga provinser fortfara sammandrabbningarna mellan de kungligs trupperna och carlistbanden. Knappast en dag förgår, utan att man levererar en af desse smädrabbningar med ett par döda och så rade å ömse sidor, hvilka icke hafva någor annan betydelse än den att visa, hur svär det är att undertrycka banden, då de, hafv: en säker tillflykt i bergen och åtminstone kunna vänta sig ett passivt deltagande frår folkets sida. Det torde väl också kunn: antagas, att en stor del af dessa band i verk ligheten icke hafva något med politiken at göra, utan föra krig för egen räkning: d utgöras af smugglare, gamla röfvarhöfdin gar, deserterade soldater, förbrytare och dy lika, som begagnat sig af oroligheterna at skaffa sig sin utkomst eller att undgå de straff, som eljest skulle träffa dem. Do Carlos är ingalunda populär och i verklig heten existerar måhända blott ett fåtal störr kårer på tusen man, som äro beredda at offra lif och blod för hans sak. Såsom v förut berättat, har från officiel sida medde lats att den bekante Santa Cruz ban blifvit sprängdt, hvilket åter förnekas af åt skilliga korrespondenter till tyska och en igelska tidningar. I hvilket fall som hels är emellertid förbindelsen mellan Frankrik och Spanien afbruten, derför att, som Ii bert vill veta, insurgenterne hålla alla pas i Pyrengerna besatta — derför att striker bland jernvägsarbetarne, hvilka till och med ha skjutit på lomotivförarne, fortfar, säga de officiella spanska telegrammen. Utskottsbetänkandet om slafveriets afskaf. fande på Portorico har inlemhats till kon gressen och mottagits med lifligt bifall Enligt detsamma skall afskaffandet ega rum fyra månader efter lagens utfärdande och fullständig arbetsfrihet genast införas, Ett skadestånd af 30 millioner francs skalllem nås, således ungefär 1000 för hvar slaf men man kan icke se, om detta är hela er sättningen, eller om en lika stor summa skall utbetalas af koölonialkassan, såsom ur sprungligen var föreslaget, och såsom för hållandet måste vara, om den andra under. RR AT Aa a a Ra a RT rn