Aftonbladet – 6 februari 1873, sida 3

ren uttalat rörande grundskatterna, dem tal. ansåg hafva tillkommit på ett fullkomligt lagenligt sätt. Det vore derför för honom ett långt ifrån uppbyggligt skådespel, att se den representation, som hade ett privilegieradt stånds ädelmodiga uppoffring att tacka för sin tillvaro, med jäsande öfvermod begagna första tillfälle, som yppar sig, för att till fördel för en enda samhällsklass missbruka den makt, man lagt i dess händer. Man tycktes dock alltför tidigt hafva förbisett, att det i främsta rummet tillkommer konungen att så styra riket, som han för godt finner. Af alla de skäl, tal. hört förebringas för grundskatternas borttagande, kunde han icke godkänna något enda, allra minst det, som skulle ligga uti det politiskt kloka att göra ett medgifvande, som icke kan ur laglig synpunkt försvaras. Icke heller kunde tal. begripa den så kallade centerns oemotståndliga längtan att kasta sig i motpartiets armar. För egen del hade han föresatt sig att, om ock ensam, motverka en princip, som i sina konseqvenser måste blifva för landet lika olycksbringande, som den är för representationen nedsättande. Hr Jöns Pehrsson försvarade sig mot en af hr Ericson framkastad beskyllning om inkonseqvens samt förutspådde, att i fall man bringar frågan om indelningsverket till sin spets, följden blir den, att landet lemnas utan hvarje försvar. fr v. Schoultz upptog hr Treffenbergs liknrelse om A och B samt fullföljde den på ett matematiskt sätt med den påföljd, att han kom till ett alldeles motsatt resultat. Tal. förklarade sig i allmänhet tillhöra centern, men måste äfven i fråga om indelningsverket göra gemensam sak med kammarens majoritet, hvars åsigter i detta hänseende öfverensstämde med folkets, åtminstone i landets andra stad. Tillmötesgående vore dessutom alltid att rekom-mendera och här rent af nödvändigt. Särskildt varnade tal. för att anklaga hvarandra för egennytta, ty hvem kunde härvidlag afgöra motiverna, förutom -Han som ransakar hjertan och njurar:,