Aftonbladet – 6 februari 1873, sida 3

RIKSDAGEN. Andra kammaren. Öfverläggningen 1 lördags om grundskatternas afskaffande. (Forts, fr. gårdagsbl.) Hr C. A. Larsson förmenade, att det endast var spöken, den förste talaren sökt framkalla, ett-sträfvande så mycket mera obefogadt, som för närvarande rådde ljus dag inom representationen. Att han med en viss motvilja skulle förnimma den nya sakernas ordning, vore dock anska förklarligt, när man blott besinnar med vilken förkärlek han omfattade den gamla representationen. Det misstroende, han uttalat mot Andra kammaren, vore dock, enligt talarens uppfattning. fullkomligt grundlöst, ty man kunde. väl fråga : hvar. eller på hvad sätt gör då detta bondretemente sig gällande, hvar spåras dess samhällsvådliga tenåenser? Hr Treffenberg hade förutspått, att man snart nog skulle äfven i Pörsta kammaren påträffa ett landtmannaparti. För sin lel kunde tal icke beklaga, om så blefve händelsen, men han måste åtminstone tillsvidare betvifta, att valen till Första kammaren komma att gå ut på att rikta den lurande radikalismen. Hade emellertid denna kammare varit från början på ett annat sätt sammansatt, skulle tvifvelsutan grundskattefrågan för länge sedan vunnit en sådan lösning, att ingen derpå förlorat. Tal. hade i sådan syftning framställt förslag redan vid 1866 års riksåag, hvilket förslag gick ut på grunåskatternas kapitalisering med 100 millioner rdr. Nu vore frågan bragt derhän, att den måste lösas, och den kunde det så mycket lättare, som staten å sina jernvägar skall erhålla en mångdubbel ersättning för hvad den nu gifver ifrån sig. : Hr Hjelm vände sig mot hr Staaff och sökte bevisa, att de norrländska nybyggeshemmanen äro lika väl berättigade till befrielse från grandskatter, som trots något annat hemraan I landet. Om man för öfrigt i den föreliggande frågan vädjade till historiens vitnesbörd, skulle man bäst finna, huru orättvist dessa skatter tillkommit. Hvad särskildt anginge den indelta armån, fann talaren dess förmenta lagrar, skördade i blod, vara af en ganska tvetydig beskaffenhet. Ar ÅA. Rundbäck ansåg det för landets välfärd nödvändigt, att då det är jordbrukare, som besitta den största makten inom representzrconen, man upphör att streta emotlien fraga, som ligger dem så nära om hjertat, tet gällde dock här allt för många intressen, för att saken skulle kunna på ett ensidigt sätt afgöras till fördel för ett fåtal ar iandets ebyggare. I första rummet måste man tillse, att staten icke lider någon förlust och att öfvergången från det nuvarande beskattningssättet för jordegendom verkställes på ett sådant sätt, att den utan allt för stora svårigheter låta genomföra sig, r Werner Erieseon förklarade sig till alla lelar instämma med hr Dickson i de åsigter, van vid ett föregående sammanträde i kammar