Aftonbladet – 6 februari 1873, sida 3

Ett billigt bränsle hafva de fleste i sina vedbodar eller vedkällare, men detta torde likväl aldrig användas utan blott förorsaka besvär och kostnad, emedan man vid flyttning vanligtvis får betala flere riksdaler för för att lemna efter sig källaren rengjord, d.v.s. fri från just detta bränsle. I vedkällaren samla sig nemligen icke obetydliga qvantiteter af småspånor, stickor, barkoch näfverbitar samt sågspån, och är det sådant som undertecknad denna vinter försökt att bränna i en vanlig jernkamin, som eljest är afsedd för eldning med cokes. Med en flere månaders daglig erfarenhet kan nu försäkras, att detta går alldeles förträffligt. Då elden skall göras upp, tages till en början de gröfsta bitarne, hvartill man kan lägga ett eller några små vedträn, och sedan häraf erhållits ett litet friskt brinnande bål, pålägges 4—5 skyfflar spån, eller mera, hvilket förnyas gång eftor annan, hvarvid dock iakttages, att spån hälles efter ena väggen af kaminen, så att luften kan lättare på andra sidan komma upp genom rosten. Tvenne boxar (hinkar) spån räcka ett par timmar och detta motsvarar en riktigt god brasa. Då gascokes nu kostar 2 rdr 25 öre pr 5 kubikfot och annan cokes ännu mera, kan det vara skäl att göra ett försök att elda med spån, hvilket ingenting kostar. men en gång gjordt skall säkert uppmuntra till förnyelse. Cokesstybb kan äfven begagnas, men detta går ej så väl som med spån; blandas de, lyckas det bättre. I. SS, N