Aftonbladet – 5 februari 1873, sida 3

dast medfört förändring Iden för vissa brot genom verldslig -lag stadgåde påföljd, hvil ken den brottslige här i tiden varit under kastad, finna vi det vara af V. R. otvety digt visadt, att medaflat menas något vä gentligt annat än hvad af pastor Bernharc på anförda sättet blifvit påstådt, och känn: vi, på gränd häraf, honom, Bernhard, sky dig att till de fattige i Stockholm utgifv: de af honom utfästa fem famnarne god björk ved; SÖ : hvärömot undertecknåde, Barclay och Jur. zick, gemensamt afgifvit följande itlåtande Då V. R gånöm ånförda citater Ht Bellarmin, Thomas och Aqvins m, f och genom eget raisonnement tydliger och klart har bevisat, attaflat, enligt ka tolska kyrkans lära, icke betyder synda förlåtelse, hvilket det Botfärdige syn dären erhåller i botens sakrament, ej heller syndaförlåtelse för penningar. utan endast det timliga syndastrajfets förmildring eller eftergift antingen här i lifvet eller i skärselden, eå anse vi, att Vvadfrågan emellan hr pastor Bernhard och hr Hedlund endast kan afse jemförelsen med K. F. af den 4 Maj 1855, som hr Bernhard vid tillfället har begagnat; och då vi icke på något sätt kunna betrakta detta af hr Rernlärd anförda exempöl såsom en förklaring på saken, utan endast såsom en jemförelse, emedan K. M:t icke såsom politisk utan såsom kyrklig auktoritet och myndighet förmildrade det förut bestående sträns gare, kyrkliga strafiet, tjufpallen, till till det lindrigare, enskild skrift — så anse vi, att denna hr Bernhards jemförelse icke kan vara vilseledande för den tänkande svenska allmänheten utan tvärt: om ganska berättigad i sitt slag, till följd hvaraf vi anse hr Hedlund vadet förlustig och pligtig att utbetala de mellan båda parterna öfverenskomna fem famnar god björkved till de fattige i Stockholm, Juryns beslut har sålunda utfallit i enighet med det af Björck, Wieselgren och Linhult afgifna yttrande. Göteborg den 19 Dec, 1872. A. W. Björck. Joh. Jurzik. Sigfrid Wieselgren. A. Barclay, j:r. H. Aug. Lindhult.