Aftonbladet – 3 februari 1873, sida 2

.SLUUKDUVLU sel 3 Fer, Norska storthinget. Om det tjuguandra lagtima storthinget, för hvars öppnande konungen begifvit sig till Kristiania, skrifver vår korrespondent i Kristiania under den 1 Februari: I dag har då stofthinget å nyo samlats, och derigenom äro årets politiska debatter öppnade under auspicier, som tyckas antyda, att de icke skola bli mindre brinnande och förorsaka färre konflikter, än händelsen nu i stigande skala bar varit under de allra senaste åren. I storthingets sammansättning har ingen förändring af väsentlig he: tydelse försiggått sedan dess upplösning i fjol, och de förändringar, sem ha skett i regeringen — att Broch, Irgens och Riddervold-efterträdts af Johannesen, Segelcke och Essendrop — ha åtminstone feke bidragit att förbereda ett närmande eller en försoning mellan de båda statsmakterna. Såsom man torde minnas, bebådade regeringen, på samma gång hon i fjol afvisade det i storthingets adress bos kentingen uttalade misstroendet mot de kungliga rådgifvarne, att hon för nästkommande storthing skulle framlägga sina skäl till detta med allmän konstitutionel praxis föga öfverensstämmande handlingssätt, och det kål icke nekas, att en icke ringa nyfikenhet råder att få erfara innehållet af detta dokument och se, huruvida ministeren här skall procedera på formalia eller på realia — om den med andra örd skall bestrida storthingets befogenhet att uttala misstroende mot äs kungliga rådgifvarne och påstå, att utöfvandet af de kungliga prerogativerna rörande prolongation af stortbingets session och sanktion afl dess beslut icke är underkastadt vanligt konstitutionelt ansvar, eller om den på andra sidan skall inlemna en verklig försvarsskrift för sin så skarpt angripna och af representationen ogillade politik, eller om den slutligen — ty äfven denia tredje utväg är ju tänkbar — skall inskränka sig till några allmänna talesätt om försoning, nödvändigheten af ömsesidig fridsamhet 0. s. v. Man har iakttagit en väl bibehållen hemlighetsfullhet om de förhandlingar angående detta dokument, som otvifvelaktigt måste ha förefallit inom regeringen under de seraste månaderna; naturligtvis bar det icke varit brist på rykten om hvad det skulle innehälla; men alla ha do alltför tydligt burit spår af ovissletens prägel för att kunna tillerkännasnågon större betydelse. Hemligheten måste likväl nu snart komma i dagen, emedan regeringen genast vid införandet af ärliga storthing tillkännagaf det vara sin afsigt att, så vidt möjligt vore, framlägga allä sina förslag och meddelanden i början af hvarje session, hvilket väl i synnerligt hög grad måste anses oundgängligen nödvändigt vid en sak, hvilken så som den be bådade redogörelsen skall lägga beslag på Idet mognaste begrundånde af stortinget och Tsäkerligen också af detta skall erhålla en särdeles omsorgsfull behandling. Så mycket kan man åtminstone på förhand veta, att Iden företrädesvis måste komma att vända lsig omkring sanktionsförvägrandet på beI slutet om rättighet för statsräden att deltaga i storthingets. förhandlingar samt om prolongationsafslaget samt innehållä åtminstone :;låntydningar, om hvilken ställning regeringen ämnar för framtiden intaga i dessa stridsfrågor. Att regeringen skulle vilja försöka framI härda i sitt anspråk att utan afseende på göromälens mängd och omfäng på förband bestämma en viss, temligen knappt tilltagen termin för dess. sammanvaro, är denna gälg I mindre sannolikt än någonsin. Åtminstone -I skola olägenheterna derat denna gång bli dubbelt kännbara, om man tager i betraktande de-många ärenden, som återstå till betxandling frän föregående sessioner, öch hvilka skola Bli förökade genom ön mängd förslag från regeringen, för att icke tala slom de nya motioner, som skola framkomma efter enskildt initiativ. Bland de efterligI gande frägorna kunna nämnas lagförslagen om lönereglering för de militäre tjenstemännen och om tjenstemännens pensioner, om plan för armens generalstab, om navigationsexamen, om fartygsmätning, om värnepligten, om plan för armåns officersskolor, om den militära sjukoch helsovärden, om sockenbandets lossande, om förändringar i giftermälslagstiftningen och många fere. Bland grundlagsfrågor ligga ett par qvar, af hvilka den ena, förslag till rösträttens utsträckning, sannolikt skall kräfva en myc: ket omsorgsfull behandling. Äfven den i December afslutna myntkonventionen skall a framläggas för storthinget till ratifikation. Jag har redan iett föregående bref antydt den ringa sannolikheten för, att denna sist-J nämnda fråga skall vinna erforderlig anslutning inom storthinget, och hennes ut sigter torde icke bli ljusare, sedan af den norska myntkommissionens medlem, f. d. statsrädet O. J, Brock en reservation afgifvits, hvilken går ut På, att man tills vidare skall inskränka sig till att införa guld såsom myntfot och värdemätare, utan att förändra den nuvarande räkneenheten, ett förslag, ; söm storthinget sannolikt skall våra benä I get att gifva företrädet framför myntkonventionens stadganden. Slutligen finnas flere -Å budgetfrågor, som torde komma att -föranleda debatt och meningsolikhet, och särskildt kan i samband härmed nänmnas, att man icke heller på 1873 års storthing skall sakna jernvägsfrågor, hvilka, såsom bekant är, Jöfverallt och på alla tider ha visat sig ber sitta en egen förmåga att väcka split och strid. Det är nemligen nu säkert, att regeringen icke skall begagna sig af den makt, sisom lagstiftningen har tillagt henne, att IT Ale foten da angäthbninsar sam inkammjt na kt DD MEK