Aftonbladet – 3 februari 1873, sida 2

latyrka och på ett planmässlgt sått tillför ddogöra dö sters och isgnxing gvärdsrligalte jelpkällör, som ligga gömäa i värt sydliga te ländskaps rika stenkolsstillgångar: Hvilke en stor betydelse en kraftig stenkolsgruf-loc edrift inom våra egna landamären måste vi a för Hela värt näringslif; helst öm enlhe ång stenkolsimporten skulle hämmas genom j vs rigstillstånd, inses naturligtvis af enhvar. Jen hvad man måhända mindre uppsa. gj, ammat är, att det torde få anses ej min-lm re vigtigt, att denna nya förvärfskälla, Ik om åt don inhemska ilidustrien är i stönd le tt skänka en åf utländsk stenkolstillgång!e ch stenkolstillförsel oberoende ställning, F nåtte förblifva i svenska händer. Hur ut p ändingeli Begagnår sig af den honom i värt iv and lemnade frihet att tillgodogöra sig dess ui ratarliga rikedomar, derå kan man af enjsj vid innevärande, riksdak, väckt .mötion er t ard ett ökempel från vär nordligaste pro-j., ring, hvilket är rent af upprörande. Medly letta exempel för ögonen kan svårligen nå-!W on tänkande fosterlandsvän med likgiltig-E ret betrakta den utsigten, att stenkolsrikelomarne i sydligaste delen af landet skulle. komma att öfvärgå i t, ef öngelska eller yska bolågs händer. Den hberalitet mot främlingar, som lemnar sina egna tillgånsar till sköflings, deh den kosmopolitism, som till förmån för eti möjligen välklingaide teor! håndlöst uppoffrar egna intressen, förtjena i sjelfva verket det hånfulla medlidande, som fått ett välbekant uttryck i ett ordspråk, hvilket lärer vara gängse bland de tyske affärsmän, som i, störa skaror hedra vårt land ihed ön förtjenötföllUppmärksamhet. Hvad särskildt angår stenkolsindustrien, så vore dess öfverlåtelse i främmande händer detsamma som en ytter-. ligare och utan tvifvel högst betydlig ut; j nm — m0 4 Fet ov ft FR Kr ROR EV OO sträckning af den titländöka invandring i Skåje, söm redan en rund tid varit föremål för allvarsamma betraktelser. Vi ha förut,l; efter sista femårsberättelsen för Malmöhus län, omnämnt, att bevillningstaxeringsvärdet): å den jordbruksfastighet i sagda län, som: eges eller arrenderas af utländingar, årjl: 1870 uppgick till 15322,100 rdr, hvilket) vår något mer än en fjortondedel af värdet af all jordbruksfastighet 5 länets landsbygd. Vi våga tro, att man eger anledning att önska ej en ytterligare utveckling af ett sådant förhällande, utan fast hellre en återgång. Hvad konstitutionsutskottet vid 1856—1858 årens riksdag anförde i en anmärkning mot en bland konungens rådgifvare, med anledning af en mängd åt utländingar beviljade tilllåtelser att bruka och besitta fast egendom i Sverige, utan att förät vara till svebske medborgare antagna, bar sedan dess, långt ifrån. avt till sin riktighet och vigt förringas, tvärtom i allmänt bekanta tilldragelser fått en bekräftelse, som de fleste då ej kunde ana. Eller har man ej sett, huru praxis följt den teorien Åt, att invandrare, gästfritt mottagna i det främmande land, för hvilket de frivilligt öfvergifvit sitt eget, fortfarande skola anse sig såsom det senares trogna söner och, i påkomwmande fall, det förras fiender? Och har man ej upplefvat, art dea makt, som proklamerat sig sjelf. såsom stående öfver rätten, börjat för sina till andra stater utvåndrande undersåtar fordra traktatsmässiga garautier af beskaffenhet, att när gom helst erbjuda tillfälle till inblandning i grannens inre angelägenheter? Sädana fakta äro egnade att llifligt inskärpa konstitutionsutskottets erinran vid förenämnda riksdag, att rikets styrka väsentligen beror deraf, att dess jord egses af dess egna medborgare, och ej af personer som äro fästade vid andra länder genom nationalitet, egendom och förvärf, och som der I för kunde föratsättas skola alltjemut förJolifva utländiogar bärstädes) utan annat intresse för rikets förkofran eller eus dess försvar, än det som låge i ett obehindradt fortsättande af den vinstgifvande rörelse, de här drefvo; att om det aldrig nekades välI frejdad främling att vinna fastighet i riket, besittningar af stor wvigt och betydlig vidd I skulle kunna komma i händerna på fråm mande makters undersåtar, hvilket kunde I föranleda svåra förvecklingar med samma makter och af dem begagnas till en vädlig inblandving i vära inre angelögenheter; att ju större den makt vore, hvars undersäte ville komma i besittning af svensk fastighet, dess betänkligare vore förhållandet. I Från här ängifna synpunkt päkallar det storartade affärsföretag, som under namn af Rönne Stenkolsaktiebolag nu är å bane, jej mindre uppmärksamhet, än om man betraktär det biott såsom utlotvande uppkomsten af en, både i och för sig och såsom stöd för andra näringsgrenar. betydande inläustri. Under antagande, att det skall in tressera våra läsare att härom erfara några I enskildheter, meddela vi här nedan utdrag ur den af hrr fullmäktige i riksbanken friherre C. Skogman och häradshöfding A. V. I Dufva, tråfikehefen grefve Arvid Taube, verkställande direktören i Skandia E. Fischer I samt telegrafintendenten A. Akrell utfärdade inbjudding, om hvilken vi af kompetente affärsmän, som tagit närmare kännedom om kalkylerna, hört lofordande omdömen i afI seende på måttan och försigtighetem beräkningar samt frånvaron af sangviniska förespeglingar, Den vik., heter det i inbjudningen, som från Kattegat inskjuter i nordvestra Skåne under namn af Skelderviken, angränsas mot söder af Luggude härads nordliga del, hvarest Höganäs är beläget; hvars stenkolsgrufvor länge Varit kände och i mansåldrar bearbetats. SkelderviI kens östra och sydöstra stränder åter tillhöra . Kristianstads län och genomflytas af Rönne å, nära hvars utlopp staden Engelholm är belägen. J Att äfven i dessa trakter stenkol borde finnas, lej mindre än i det angränsande Luggude bärad, derför talade åtskilliga anledningar, och vid unTT dersäökningar gam medelst dinnhorrning arstälts