Aftonbladet – 31 januari 1873, sida 3

(målare) och då bataljonschefen, friherre Ånkarsvärd äfven var en utmärkt artist och stor konstvän, var det lätt förklarligt att de skulle bli förtroliga vänner och att alla de öfriga gästernas vistelse hos fursteparet skulle vara högst angenämt. ) I medlet af April uppbröt bataljonen från sina qvarter omkring Putbus, marscherade närmare Stralsund med högqvarteret på Hoff-Galtemitz, uppbröt derifrån i slutet af samma månad till Greifswald, der bataljonen qvarlåg till den 20 Maj, då den öfver Grim marscherade till Rostock och några dagar derefter förenades med 5:te brigaden under general G. Bergenstråles befäl, förlades ph landet, innehade flera qvarter och afgick den 10 Juli till Greissow för att utgöra repli för förposterna. I Grewesmillen anställde jägardivisionen ett litet upp: ror, men bringades snart till lydnad genom bataljonschefens raska beslutsamhet och erforderliga stränghet, i sammanhang hvarmed löjtnant F. Gadding mistade befälet öfver denna division, hvilket tillföll löjtnant Richter. Största delen af svenska armen afmarscherade mot Berlin. Femte brigaden, en sqvadron af Mörners husarer, skånska karabinierregementet och något artilleri ställdes deremot jemte meckienburgarne under general Vegesacks befäl, för att i förening med Walmodenska kåren observera marskalk Davousts (fursten af Echmihl) kår, hvilken låg i Hamburg, samt danskarne, hvilka innehade Liibeck. I medlet af Augusti anställdes rekognosceringar, hvarefter bataljonen i förening med bataljonen af konungens värfvade regemente samt mecklenburgska hästoch fotjägare, alla under öfverste Möllerns befäl, framryckte mot Möllen, der en liflig affär med fienden egde rum den 22 Augusti och följande dagen likaledes vid Gadebusch, der löjtnant C. J. Halden visade en stor braveur, 2) Efter affären vid Gadebusch retirerade di visionen Vegesack den 24—27 Augusti till följd af fiendens offensiva rörelser; dagboksförfattaren anser sannolikt att både nyssnämnde division och Walmodens kår hade blifvit sprängda eller tagna till fånga, om ej underrättelse ingått att den del affranskaarmen, som stod under marskalk Ney i dessa dagar blifvit slagen och dess offensiva rörelse mot Berlin tillintetgjord. Eifter striden vid Kröpelin den 27 retirerade de i Mecklenburg stående fransmännen småningom till sina gamla positioner framför Hamburg och Li beck, och Vegesacks division! följde efter. Under de här ofvan omnämnda reträttdagarne hade friherre Antkarsvärd ett särskildt befäl för att betäcka den VWVegesackska divisionens venstra flank, Den 22 September förlades ändtligen den Södra skånska infanteribataljonen, efter många marscher och kontramarscher, till byn Demmern för att göra replie på förposterna, öfver hvilka friherre Anckarsvärd mottagit befälet. Majoren frih. Pfeiff blet förordnad till kommendant i Rostock och återvände sedan aldrig till bataljonen s). Befälet för andra fältkompaniet öfivertogs af löjtnant Carlqvist. Emedan vid ofvanrämnde tid fiendens styrka och dess förposters ställning icke voro af frih. Anckarsvärd tillräckligt kände, anbefallde han en allmän rekognoscering på den tre mil långa förpostlinien, dervid sju olika smärre avfall anordnades. Södra skånska bataljonen jemte jägarebataljonen fingo på sin del byn Slagsdorff, hvilken stormades, togs och behölla några timmar, hvarefter den, sedan ändamålet med rekognosceringen vunnits och fransmännen framdragit en öfverlägsen styrka, återlemnades. Äfven nu utvecklade löjtnant Halden stor bravour. Frih. Anckarsvärd lofordades af öfverbefälet på det högsta för sina utmärkta dispositioner och för de nyttiga och nödvändiga upplysningar, som han inhemmtat. November månad tillbringades dels i förposter, dels i kantoneringsqvarter. Derunder inträffade en högst egendomlig epigod. Bataljonens beklädnad hade blifvit 1) Fursten af Putbus, Malthe Wilhelm, född 1783 död 1854, bibehöll så länge han lefde sin tillgifvenhet för Sverige. från den tid Pommern och äfven igen lydde under svenska kronan. Förf. af denna uppsats besökte på sommaren 1841 Rigen och var då flere dager gäst på slottet Putbus. Furst Malthe var ännu eu ifrig konstsamlare och en stor beundrare af k. Carl XIV Johan, af hvilken han egde ett stort porträtt i olja, hvilket ensamt var anbringadt i en stor salong, dekorerad med de svenska färgerna. Omkring den rikt skulpterade nortnättramen var en stor lagerkrans. fästad, hvilken hvarje år på konungens födelsedag utbyttes mot en ny af frisk lager. Fursten byste den bestämda öfvertygelsen. att Napoleon, om hvilken den annars milde manven yttrade sig med stor bitterhet. -ensam var skulden till att Pommern rycktes från Sverige. Annu ett drag af hans tillgifvenhet för Sverige tillåta vi oss anföra. Ehuru han efter Pommerns afträdande till fursten af Putbus erhöll flera preussiska ordnar, bar han aldrig någon annan än den svenska dekorationen såsom kommendör af Nordstjerneorden. och det ansågs (1841) såsom ett hufvudmotiv för hans ihärdiga vägran att besöka Berlin, att han under sin vistelse der skulle nödgats bära de preussiska ordnarne. 2) Öm nämnde löjtnant Carl Israel Halden har förf. till denna uppsats, genom n, v. univer: sitetsbibliotekariens i Lund välvilja, kommit i tillfälle att kunna meddela några intressanta upplysningar. Halden var född i Norra Wi, Linköpings stift, 1785, fadren ländtbrukare: Kom tiil.Lunds universitet vårterminen 1805, med betyg från Linköpings gymnasium att vara utrustad med felicissimo inenio och diligentia pertinaci, blef student en 8 Mars, examinerad af dåvarande rektor Univ. Matth. Fremling, som tilldelade honom betyget approbatur cum laude, hvilket vitsord tillföll ganska få af det årets studenter (de emnåriga gymnasiikamraterna Ekenstam och etterstedt, hvilka samma års hösttermin inskrefvos i studentmatrikeln, erhöllo t. ex. blott enkelt approbatur); dis; vis Öien! exerI — mu Q citio 1806 öfver -Historia Juris ÖMsulti decous presidium preses friherre Carl Carlsson Bonde, som blifvit filosofie magister i Witteuberg vid jubelfesten 1802); Halden disputerade pro gradu philos. 1808 -de fide Historiarum Islandicarum. Pars I. (fortsättningen utkom ej), preses professor N. H. Sjöborg, men titelbladet uppgifver Halden sjelf såsom författare (respondens auctor), hvarjemte han titulerar sig der: fanjunkare vid Elfsborgs regemente (ad legioAr AR VTA NT