Aftonbladet – 31 januari 1873, sida 3

så utsliten, att jackor och byxor voro i ordets hela betydelse öfvertäckta med lappar. Bataljonschefens memorialer, det ena skarpare än det andra, medförde ingen verkan. Bataljonschefen friherre Anckarsvärd, hvilken ritade utmärkt väl. hade emellertid aftecknat en soldat i fuliständig lappskrud, och visade teckningen vid första derefter inträffande brödmönstring för mönsterherren. Då denne lofordade sjelfva arbetet och medgaf att teckningen ej var öfverdrifven, begärde frih. Anckarsvärd attlikheten med det framkallade originalet skulle å ritningen intygas; men då frih. A. uppgaf sin afsigt vara att insända den till kronprinsen Carl Johan, så vägrade mönsterberren att verkställa den begärda anteckningen. Med sin allvarliga stämma och under det ögonen blixtrade af harm, yttrade frib. A. då: Bevitsa likheten genast, eller ock förklarar jag i alla dessa officerares närvaro, att du icke är en gentleman. Anteckningen erhölls. Frib. Anckarsvärd ansåg sig likvisst icke ännu böra anlita den strängaste åtgärden, utan öfversände teckningen jemte en skrifvelse till en högre embetsman inom krigskommissariatet, men med antydan om, att ierest ingen önskad verkan följde, nödgades han vända sig direkte till kronprinsen. Resultatet blef, att den snart så inflytelserike Wirsn skyndsamt ankom till bataljonen och utlemnade allt hvad chefen berärde 4). (Forts.) 4) Oaktadt beklädnadens dåliga beskaffenhet var manskapets helsotillstånd äfven då förträffligt. Kommissariatet kunde icke lemna några munderingar, utan blott materialer dertill, och dermed förklarade sig chefen belåten, emedan inom bataljonen fanns tillgång på dels kunniga skräddare, dels på manskap, som i detta ke kunde inöfvas. Nya beklädnader åstadommos snart, och klädet räckte äfven till bonjourer åt fanjunkare och underbefäl, såvidt de deraf voro i behof.