Aftonbladet – 30 januari 1873, sida 3

mig för min inblandning i de fattigas ange lägenheter — först ett tvekande och sedan ett vägrande svar, väl vetande, att, då jag så nyligen lyckats till förmån för den lille blinde idioten beveka så många hjertan. det nu vore lika förmätet som föga sanno likt att motse en framgång så tätt ofvanpå den föregående, Knappt hade emellertid den varmhjertade målsmannen för de husvilla aflägsnat sig. förrän jag betogs af en ångerkänsla och en oemotståndlig läst att med egna ögon se huruvida hans skildring var sann eller öfverdrifven, och jag begaf mig derför på väg till det provisoriska herberget för de hus villa, kalladt Fåtängan, beläget vid Sab batsberg. I närheten af asylen mötte jag ordnings mannen och besåg jemte honom de inhysta husvilla, hvilka — relatift till fattigas van. liga belägenhet — hade det ganska bra och hvilka blifvit omhuldade på bästa möjliga sätt under nuvarande brydsamma förhållanden. På min fråga till Anna Sophia Jo hanssons förra medboende om orsakerna till hennes skoningslösa afhysande under den svåra väderleken, erhöll jag vadast förkla. ringen, att ingen visste de egentliga skälen, och att hennes uppförande på intet sätt vVarit fridsstörande för hennes olyckskamrater. Jag önskade då göra ett besök hos den närboende tillsyningsmannen, som af Dagens Nyheter skildrats i så mörka färger, så mycket mera som min bekantskap med innehafvaren af samma befattning vid asylen på Tjärhofsgatan lemnat mig i behållning bilden af en den humanaste, välvilligaste och artigaste person man gerna kan önska på en sådan plats. : Jag varnades dock nu af min följeslagare för att göra den vådliga visiten hos tillsyningsmannen öfver Fåfängam, och — i sanning -ångrar jag icke att jag ej åtlydde varningen. Under förutsättning, att mannen vore af en häftig, rå och brutal natur, helsade jag — sedan ordningemannen upplyst om mitt namn — med störeta höflighet utanför dörren till hans bostad medelst sedvanlig hattaftagning och en vänlig förfrågan om ett och annat rörande den husvilla qvinnan och hennes barn. På min höfliga helsning erböjl jag icke ringaste tillstymmelse till svar, och mina ytterst humant framstälda förfrågningar afsnästes på ett så rått, hotfullt och utmanande sätt, att jag aldrig i mitt lif tillförene blifvit så ohöfligt behandlad. Tillsyningsmannens häftiga och ilskna utfall mot ordningsmannen voro af så våldsam art, att jag hvartenda ögonblick fruktade att de knutna näfvarne skulle appliceras på dens hufvud, som dock borde mottaga en bättre ön för sitt oförtröttade nit såsom traktens ordningsman och de fattigas beskyddare. Vid mina försök att hos den förgrymmale, af vrede skälfvande och slutligen hopvande tilisyningsmannen framkalla någon cänsla af aktning för oss båda besökande erhöll också jag en så riklig andel af den öfversvämmande gallan, att jag, för att und vika personlig misshandling, aflägsnade mig under tillsyningsmannens fortsatta smädeord ifver mitt i hans tycke obehöriga och otillständiga inblandande i de fattigas angeläxenheter. Jag hade dock endast bland de små barnen utdelat några obetydliga penninggåfvor, och om hvilket djerfva dåd jag också underrättade herbergets stränge omhuldare. Förvånad öfver att omsorgen om de arma nhysta, som dock betala en ganska tillväcklig hyra för sin knapphändiga bostad, zunnat anförtros åt en så ohyfsad och lilelsefull person, och djupt sårad af hans i allo förnärmande beteende mot mig, som icke uppträdde med några illvilliga anmärkninsar öfver hans tjensteutöfning, utan endast med en varm bön om förbarmande åtminstone för den stundande natten mot den kringirrande husvilla, hvars alla möbler voro nopvräkta i fria, men icke sunda luften bakom tillsyningsmannens mest ringaktade utus, och hvars lilla son, halfvild af skräm sel, sprang omkring som ett jagadt rådjur de smutsiga bergsbackarne; förvånad, säser jag, öfver dessa sorgliga företeelser i rärheten af så många storartade barmherighetsinrättningar, begaf jag mig till åtskiliga ledamöter, dels af favtigvårdsstyrelsen, och dels af fattigvärdsnämnden, för att öfverklaga det här anmärkta missförhållandet, och för att befordra den oförskämda tillsyringsmannen till en välbehöflig näpst; men shuru man öfverallt med deltagande afhörde mina klagomål och uttryckte sitt ogillande ut det brutala beteendet, tycktes man insenstädes känna rätta forum för en klagan. Från Sabbatsbergs fattigvårdsstyrelse hänvisad till fattigvårdsnämnden, och från denna illbaka till den förra, har jag efter mycken ;vekan tagit detta steg, att vädja till en upplyst allmänhet, och att — oberoende af len stundande rättegången mellan hr predikanten och sysslomannen J. Wikström ena sidan och tidningarne Aftonbladet och Da: sens Nyheter å den andra — framdraga letta särskildt stående, och som jag hoppas ovanliga faktum, att en person, som af välvilligt intresse besöker ett fattigherberge, lir på det plumpaste sätt behandlad och utvisad af den ordningens väktare, som å le fattiges vägnar borde vara tacksam för tt sådant besök. Då jag, såsom ett litet genmäle å den af ir predikanten Wikström i Stockholms Daglad framka: Sophia eg ad SR RT FR CE rn