Aftonbladet – 30 januari 1873, sida 3

blifva ert, och ert för alltid. I mina händer var det blott en målad glasbit, i ljuset af en kärlek som er kan det blifva en oskattbar juvel. Hon vände bort hufvudet och tycktes ett ögonblick tänka efter något; men hastigt räckte hon handen åt mrs Vane med en åtbörd af oändlig ädelhet, nästan majestät, Kan ni lita på mig? sade hon, Nu var också skådespelerskan gudomligt vacker, ty hennes goda engel lyste upp hennes anletsdrag. Jag kunde anförtro er mitt lif! lydde svaret. Ack, om jag kunde få kalla er vän, dyraste lady, hvad ville jag inte göra — lida — afsäga mig, för att blifva värd detta namn! Nej, inte vän! ropade den varmhjertade, oskyldiga Mabel, utan syster! Jag vill kalla er syster. Jag har ingen syster. Syster! sade Margaret. O, gäckas ej med mig! Dess värre, ni vet inte hvad ni säger. Detta heliga namn till mig från läppar sä rena som edra. — Mrs Vane, sade hon blygt, skulle ni anse mig alltför djerf, om jag bad er att — att låta mig få kyssa er? Orden voro knappt uttalade, förrän Mabels armar lindades omkring hennes hals, och Mabels oskyldiga kind hvilade emot hennes. Margaret tryckte henne till sitt hjerta och brast i en flod af tårar. Hon kysste Mabel och tryckte henne allt hårdare i sina armar. Mabel misstog sig om orsaken och ville kyssa bort hennes tårar. Dyra syster, sade hon, lugna er. Jag älskar er. Mitt hjerta värmdes vid första blicken på er. En qvinnas kärlek och tacksamhet äro också nägot. Ah, jag skall inte förändra mig. Detta är för lifvet, ser ni. Gud gifve det!s utropade den andra