Aftonbladet – 30 januari 1873, sida 3

betyg, som för detta ändamål blitvit mig lemnade, erkänner jag, att jag om hetnes antecedentia icke vet annat än hvad betygen upplysa, men jag erkänner också, att inför mitt hjerta hår den djupa olyckan ingen strängare moralisk rangrulla, och jag anhåller derför hos den likatänkande allmänheten, att dessa här vidfogade betyg åtminstone tills vidare måtte anses lika fullgiltiga som de, hvilka, till råga på den stackars qvinnans sorger, nu också söka beröfva henne de barmhertigas så väl behöfliga sympatier i den förtvifade belägenhet, i hvilken hon och hennes barn fortfarande befinna sig, inhysta som de äro endast provisoriskt för några få dagar i ett uselt öfverbefolkadt kyffe, och med hjertskärande minnen både från de nattliga stunder de nyligen tillbringat under Guds vredgade himmel, och från den tid, då de i höstas marterades flera veckor i ett vedskjul, Om vi allvarligt önska att värt lyckliga fosterland skall förskonas från arbetareoroligheter och kommunistiska rörelser, böra vi nogsamt akta på alla små ogräsfrön, som i tysthet utsås till fromma för sådana olycksskördar; och om — der lagens arm är maktlös — det råa våldet skall få en kännbar näpst, torde den måhända kraftigast på samma gång som mildast kunna gifvas genom fördubblad och i handling visad ömhet mot råhetens oskyldiga offer. Skulle också den husvilla qvinnan, i enlighet med hr predikanten och sysslomannen Wikströms antydan, ha förverkat rätten till hjelp, derför att hon icke förstår att riktigt använda de af henne erhållna medel (enligt ordningsmannens intyg förvaltas likväl dessa tills vidare af redaktör Wall och af honom), så återstår alltid för vårt deltagande hennes skuldlösa barn, som dela modrens olycka. Dock, den, som lifvas af en sann menniskokärlek, frågar icke, då han räcker banden åt en drunknande, om denne är en brottsling eller en, som fått dygdepriset, han söker rädda honom helt enkelt derför att den i nöden stadde är — en menniska. Välvilliga gåfvor till de husvilla, och hvilka på bästa möjliga sätt skola användas i synnerhet till barnens räddning, mottagas hädanefter också af Johan Jolin. Egare till och boende i huset n:r 32 Rörstrandsgatan. Att hvarje öre af de medel, som blifvit insamade till förmån för den utanför fattigherberget Fåfängan husvilla enkan Johansson och 1ennes tvenne barn, finnes i behåll hos hr redakör R. Wall och undertecknad, intygas härmed; och skola medlen, efter behörig och tacksam redne, användas till ett eget hem åt de nödställde. Stockholm den 30 Januari 1873. Rud. Landqvist, ordningsman i Ad. Fr:s 28 fattigvårdsdistrikt. Att enkan Anna Sophi Johansson, som år 1869 lyttade från huset J4 4 Observatorieplan, inom nitt qvarter i Adolf Fredriks skyddsförening var känd såsom välfrejdad och bra moder för ina barn, intygas af Eva af Sillen, deputerad för 17:de distriktet inom Ad. Fred:s skyddsförening. C. Elfving, ledamot i Åd. Fred:s skyddsförening. Att såvidt mig bekant är enkan Anna Sophia Johansson, som den 11 dennes blef utdrifven ur attigherberget Fåfängan och som den 25 dennes nottogs under mitt tak, hittills användt sina små illgångar väl, till föda åt sig och barnen, samt öfrigt stillsamt och fredligt sig uppfört, intyvas härmed, samt att hennes obetydliga bohag innu finnes under bar himmel. Stockholm den 28 Januari 1873. J. Nilsson, skomakare, M 64 Rörstrandsgatan.