lraga till sig. Kan ni inte bryta er egen örtrollning? Hvad är väl hans närvaro för vig, om hans hjerta är hos er. Ni begär mycket af mig. Ja, tyvärrl! Men äfven detta kunde jag göra. Hon lrog efter andan. Och kanske om ni, som 2j blott rört mitt hjerta, utan ock vunnit min aktning, skulle säga till mig: gör det, så gjorde jag det. Åter tystnade hon och talade sedan med svårighet, ty den hårda striden förtog nästan hennes andedrägt. ;Mr Vane tänker bättre om mig än jag förtjenar. Jag behöfver blott — låta -honom yo — att — jag är sämre — sämre än jag är — och han skall fly mig som en huggorm — och älska er högre, vida högre — sedan han lärt känna, beundra — och: — förakta Margaret Woffington. Ohl utropade Mabel, jag skall väl signa er hvarje stund af mitt lif! Hennes ansigte ljusnade af hänförelse, medan Marsarets mörknade allt mer. Men Mabel ångrade sig genast. Det vore ju att hberöfva er ert goda namn!s gade hon, Ah, Mabel! du tänker blott på dig sjelf! Jag tackar er, min fru, sade Margaret, rörd af detta oväntade drag; men någon bör lida bär, och... Moszbel afbröt henne. Det skulle vara grymt och lågt, sade hon med fasthet. Ingen qvinnas panna skall fläckas af mig. O, miss Woffington, skönheten beundras, talangen tillbedjos; men iygden är qvinnans krona, Med den är den fattige rik; utan den är den rika fattig. Den går genom lifvet med högburen panna och nedslär ej sitt öga för någon, hög eller gg ; Hennes ansigte var som en engels ansigte,