Aftonbladet – 29 januari 1873, sida 3

siska sändebudet gjorde i den förflutr veckan, Hvad som förvånar oss är a nämnda dekoration icke förr kommit kro prinsen till handa, ehuru en hel laddnin;j såsom vi förut meddelat, lärer hafva anlänc hit redan för flera veckor sedan. Men ka ske att Tornet och Svärdet behöfde skurs upp litet, innan de befunnos i presentabe skick. Det är kinkigt med sådana der gaml noipper, som legat länge i lådorna. För öfrigt fortfara de hundra jungfrurn att sjunga sina sirensånger för riksdagmä och icke riksdagsmän. — Representatione drages mellan söder och norr, och för at icke begå någon orättvisa dela de sina af aar mellan dem begge. Endast ett litet ar tal hör till centern och stannar vid Gusta Adolfs torg för att göra bekantskap me den svarta dominon, hvilken mycket intr gerar dem, eller med Don Pasquale, som be funnits också vara en högst angenäm be kantskap, och så går dagen lyckligtvis til ända äfven för centern, som egentligen ick har något att göra. Lyckligtvis har Has selbacken börjat med sina middagskonserter hvilka kunna förlängas efter behag, så at man, i fall dominon eller Pasquale skulle hafva förhinder någon qväll, mycket väl kar i alla fall finna en angenäm aftonunderhåll ning. Den förflutna veckan gaf en och annar kunglig födelsedagsfest, dock endast ilands orten. I hufvudstaden var det temligen stilla den dagen, men i denna vecka har det stora sällskapet på Riddarholmen firat en sorgfest efter Carl XV. Det är naturligtvis icke någon preskriptionstid för sorgefesterna, utan kunna de firas huru länge som helst, och skulle något sällskap ännu icke hafva kom. mit sig för med dylikt, är det ingenting som hindrar att följa Riddarholmssällskapets xempel och ställa till något lugubert endera lagen, officielt bedröfligt i svart med silfver. Men detta bör kanske icke höras af profana öron eller ses af profana blickar. Från hr Philip Tammelin hafva vi mottasit följande skrifvelse, hvilken vi på begäan här införa: I Aftonbladet af den 21 dennes har ni, bland nycket annat intresseväckande, äfven berört sigaturen H. F:s i -Svensk tidskrift uppträdande not svenska akademien, med anledning af hennes pris åt en af de klenaste dikter som på lång tid itkommits. Då emellertid till min kunskap kommit att en tor del af den tidningsläsande allmänheten, som j fått veta hvilken dikt här egentligen åsyftas, nisstänker att frågan rör någon af de senast priselönta sångerna öfver Franzen och således aningen kammarherre Sparre eller mig, vågar jag, tan att närmare vilja yttra mig om befogeuheen i bemälde kritikers skrifsätt gent emot den j eopagen, bland hvars stipendiater han hos eder ödmjukligen anbålla, det ni öljande krönika Tpplysa allmänheten erom att den i fråga varande dikten har tillförattare br J.O. Wallin och benäinnes Wisby Fali. Måhända skulle då kunna citeras de sista raerna af hr Upsaladecentens nppsate. deri ban tlofvar en blifvande kritik om de år 1872 belönta oenerna, hvilken kritik väl inom kort torde vara tt emotse, enär det af mig författade troligen edan inom denna månads utgång eller i början f Febraari kommer att i den nya tidningen -Wårt vand i sin helhet offentliggöras. Under förhoppning att ni billigar min ödmjuka egäran, tecknar jag mig Med utmärktaste högaktning. Philip Tammelin.