Aftonbladet – 29 januari 1873, sida 2

ada regeringarna, stär I ötverensstämmelse ned de bäda suveränernes personliga känsor, och deras undersåter äro lika öfvertysade om dess vigt. I Metz invigdes den 19 dennes en minnesrård till ära för de stupade tyska soldaterne. teneral Manteuffel höll vid detta tillfälle esttalet, i hvilket han bland annatyttrade: När lidelserna tala, blir icke domen objekiv; efter händelser sådana som det senaste riget gifves det väl knappast något folk, om icke låter påverka sig aflidelser. Men ustorien skall en gång skipa rättvisa mot narskalk Bazaine och hans tappra armå; len skall visa, att han måste duka under ör prins Friedrich Carl. Jag och alla, som iafva deltagit i striderna vid Sainte-Barbe, kunna försäkra detta, Vi hafva erkänt Basaine, hans generaler och trupper för våra emnbördiga. Med desto tacksammare hjerta ackade vi Gud, att det lyckades oss att notstå sådana truppers anfall, re DM Re vd DD DD he FO DM KT Fl Utvandringen från Preussen, hvilxen, som bekant är, under de senaste åren antagit ofantliga dimensioner, har i preussiska deputeradekammaren vid saämmanträlet den 22 dennes varit föremål för en interpellation från det konservativa paärtiets sida, huruvida regeringen skaffat sig statistiska uppgifter öfver de utvandringar, som förlidet är egt rum från de östra provinserna till främmande verldsdelar, och huruvida hon ville föreslå några åtgärder för att förebygga de faror, med hvilka denna utvanding i massa hotar staten i militäriskt hänseende, men isynnerhetlandtbruket. Iurikesministern Eulenburg yttrade sig hufvudsakligen som följer: De statistiska uppgifterna för förlidet år föreligga ännu icke fullständigt. De skola före den 15 Februari vara färdiga från alla provinser och derefter genast enl: resumå af dem göras. Frågan i och för sig är högst vigtig och folkminskningen i våra östra provinser högst känbar; men orsakerna till fenomenet ligga dock djupare än att de skulle kunna häfvas genom en regeringsåtgärd. (Bifall.) Utvandringsstatistiken för är 1871 företer följande siffror. Från Ostoch Westpreussen ha utvandrat 5148, från Brandenburg 1816, från Pommern 4094, från Posen 2877, från Schlesien 1694 och från preussiska Sachsen 979, således tillsammans från de östra provinserna 16,598 personer. Totalsumman af utvandrare från hela staten uppgår till 38,565, af hvilka omkring 26,000 ha utvandrat med och 12000 utan tillstånd. Den sistnämnda siffran får naturligtvis icke tagas så noga. Landtbefolkningen har, enligt den senaste folkräkningen minskats i Ostoch Vestpreussen i 17, i Brandenburg i 18, i Pommern i 21, i Posen i 6, i Schlesien i 27, i Sachsen i 17,i Slesvig i 10, i Hannover i 26, i Westfalen i 31, i Rheinprovinsen i 35, i hela staten i 221 kretsar. På samma sätt förhåller det sig med de små städerna, af hvilka 575 ha aftagit i folkmängd, under det 705 vuxit och till en del ganska betydligt. Såvida ett aftagande af befolkningen egt rum, beror detta icke uteslutande på utvandringen utan äfven på epidemier och framför allt kriget. För öfrigt har man gjort den erfarenheten, att efter de senaste krigen utvandringen i hög grad tilltagit. Fruktan för nya krig och nya egendomsförluster — ty vid stora kriser är det de små kapitalen som drabbas af de hårdaste slagen — är det som drifver många ur landet. De emigrera egentligen icke derför att deras sociala ställning är alltför dålig, utan derför att den ännu icke är god nog, och de hoppas att få det bättre der borta. Huru regeringen skall förekomma utvandringen är svårt att säga, så länge vi principielt erkänna rättigheten till fri flyttning. Då blifver nödvändigt statens ingripande inskränkt inom mycket trånga gränser. De förslag, som hittills framstälts, strida alla emot den fria flyttninvgsrätten. Det enda säkra medlet är att laga så, att folk kan i hemlandet åtnjuta samma förmåner som de hoppas finna i utlandet. Man måste draga försorg för industriens höjande, för kommunikationernas lättande — äfven med fara att för de utvandringslystne göra utvandringen lättare —, för införandet af förbättrade landtbruksmaskiner, för underlättande af bosättning, för befordrande af sparkassors inrättande m. m. Alla dessa saker kan statslagstiftningen mycket väl underlätta; men hufvudsakligen blifver det de klassers uppgift, hvilka nu ha olägenhet af utvandringen, att förekomma henne genom Ååtgärder sådana som de af mig antydda. (Bifall.) Regeringen skall dervid efter förmåga understödja dem. Härmed var interpellationen besvarad. oc OM fr 1 br bä rg OD Jr DR I cisleithanska Ö sterrike har ett dröjsmål inträffat med framläggandet af det af ministeren Auersperg utarbetade vallagsförslaget, som hänsyftar på, att detta förslag stöter på större svårigheter än man trott. Efter hvad man i Wien väntade, skulle det redån den 21 dennes föreläggas österri kiska riksrådet. Denna väntan gick ej i fullbordan. Sammanträdet nämnda dag slutade, utan att någon af ministrarne talat ett ord om vallagen. Dagen derefter utbreddes i Wien rykten, hvilka voro af en för det tyska författningspartiet ganska oroande beskaffenhet. Deputationer från Prag och Lemberg hade infunnit. sig, Det försäkrades, att det federalistiska partiet, som har många mäktiga anhängare vid hofvet, hade gjort kejsaren vacklande, att nya un: derhandlingar inledts med polackarne m. m. Partiets organer sökte lugna stämningen genom att berätta, att dröjsmålet var tillfälligt, och att det endast återstår att renskrifva förslaget, så att det ofelbart skulle komma att föreläggas kejsaren till sanktionerande snart den 23, den dag då han skulle resa till Pesth. Emellertid förgick äfven denna 2 OTIS