Aftonbladet – 29 januari 1873, sida 2

ju vara att framkalla det sammanträffande, för hvilket han bäfvade! t Men vid första tecken till motstånd började hon bönfalla, som om han varit den hårdaste tyrann. . O, ni fär inte, ni kan inte neka mig detta! Ni vet inte hvad jag vågat för att erhålla ett sådant möte. Jag har stigit upp från sjuksängen för att komma hit. Det brinver här! Hon tryckte handen mot pannan. O, för mig till hennel!Min fru, jag vill göra hvad som helst för er. Men låt mig råda er; lita på min kännedom af menskliga naturen. Hvad ni begär är en galenskap. Nådiga himmel! Ni båda äro ju rivaler, och om rivaler mör tas, så blir mord eller andra ohyggliga saker alltid följden. Ack, om ni kände min sorg, skulle ni ej göra mig emot, O, mr Triplet, aldrig kunde jag tro att ni var lika grym som de andra? Hvarpå det grymma. odjuret så när hade börjat gråta och förklarade sig färdigt att begå hvilken dårskap hon behagade befalla, Gode, bäste mr Triplet!s sade mrs Vane, får jag se på er? Ja, ni är sann och uppriktig, Jag skall berätta er allt. Och derpå började hon sin berättelse, enkel och rörande, som Judas tal till Josef. Hon sade honom huru hon älskat sin man; huru han älskat henne; hurn lyckliga de varit i ett halft års tid; hurn hennes hjerta bäfvade, när han lemnade henne; hura han lofvat att bon skulle få resa till ndon, u hon lefvat på sppet derom, Men nu I tv! månader ta talade han ej mera om resan, och jag blef nästan sjuk af längtan efter bref, som aldrig kommo. Slutligen kände jag att jag skulle dö, om jag ej fick se honom;