Aftonbladet – 29 januari 1873, sida 2

srep mig an och skref till honom att jag skulle komma, Han förbjöd mig ej, och jag reste. OQO, sir! Jag kan ej beskrifva huru mitt hjerta brann af längtan, att vara vid hans sida. Jag räknade milen; jag räk nade timmarne för resan. Slutligen kom jag fram; jag fann ett lysande. sällskap : min mans hus. Det gjorde mig litetledsen men jag sade till mig sjelf: hans vännel skola vara mig välkomna, njortijet väl komna. Han har bjudit dem för att fira sin hustrus hemkomst. Stackars barn! mumlade Triplet. . O, mr Triplet! De voro bjudna för.. en annans skull, och hans hustru var hvar ken väntad eller välkommen. Mina bre lågo der obrutna. Jag kan hans bref utan till, mr Triplet, alla hans bref! Och min: voro obrutna... obrutna! Det är afskyvärdt! utropade Triple vredgad. Och hon, som tagis min plats i han: hus... i hans hjerta... var detta fruntimmer denna aktris,-ni så högt prisade inför mig! Detta fruntimmer, sade Triplet, ha blifvit bedragen såväl som ni. Jag är fullt öfvertygad derom, sad Mabel. Och det är min smärtsamma pligt at säga er det hon, med all sin godhet, doc har ett ytterst häftigt lynne... ja, ett yt terst häftigt lynne, fortfor Triplet modigt ehuru med oroliga blickar i en viss rikt ning; och jag har skäl att tro att hon ä ond och tänker mera på egna oförrätter är på edra. GÅ inte till henne. Lita på mir menniskokännedom, min fru; jag är int förgäfves dramatisk skriftställare. Har n läst: Drottningarna, rivaler ? Nej. Lo Jag kunte tro det, Den ena drottnin