Aftonbladet – 28 januari 1873, sida 3

besegra henne ändå, Låt henne kämpa sin strid, som jag kämpar min. Ack, hon kan inte strida! Hon är en dufva. Och ni:är en narr! Huru mycket känner oi qvinnorna? Ni var tillsammans med henne i fem minuter, och hon vände ut och in på er på denna stund. Mitt lif derpå, att medan jag pladdrat bort min tid här, är hon midt i striden fullt rustad med alla vårt köns konstgrepp, enkelhet och naturlighet främst bland dessa vapen. . Triplet ville göra ett svagt försök att motsäga henne, då hastigt en knackning på dörren afbröt honom. En flicka, en af hans grannar, lemnade honom en papperslapp, på hvilken stod skritvet ett par rader med blyerts. Från ett fruntimmer, som väntar dernere, sade flickan. Margaret gick åter till fönstret, och der såg hon Mabel Vane, åtföljd af gamle Burdock stiga ur en vagn. Det var hon, som skrifvit sitt namn på baksidan af ett brefkuvert och skickat upp det. , Hvad skall jag göra? gade Triplet så fast hans förvåning tillät honom att tala. Till hans häpnad tillsade miss Woffington flickan att bedja fruntimret komma upp. Flickan gick genast. Men ni är här, invände Triplet. Det förstås — ni kan gå in i andra rummet. Ni hinner mycket väl komma undan. Denna väg, miss! Margaret stod orörlig som en staty midt på golfvet. Hvarföre kommer hon hit? gade bon strängt. Ni har inte sagt mig allt. Jag vet ej hvarför hon kommers, utropade stackars Tripleti förtviflan. Jag tror sjelfva den onde fört henne hit just nu.