Aftonbladet – 28 januari 1873, sida 3

nader. Även om ofkcötagröderna nedantt kompanichefsgraden ej ifrägasättås skol bafva löner till deras innebätvares ntkoms borde man dock kunna begära att detta å minstone Vore förbållandet med sistnämnd gradj men att så vid indelta armen nu allmänhet ej eger rum framgår deraf, af mänga kompaniclefers behbllna löneinkör ster uppgå endast till omkring 1200 rd för öfrigt varierar flertalet mellan ej högr belopp än 1309, 1500, 1800 och 1900 rår rm detta allt lönebelopp, som, då de utgöra de högsta inkomst hvartill de este af dera ipnebafvate kanna komma på sin ftilitär bana, ej göra dessas lott afundsvärd. I stri mot rättvisa och billighet firnas nu på samm gång såsom undantag, egentligast i södr delen af riket, kompanichefer. som Hhafv löneinkomster uppgående till 3000, till oc med till mellan 4000 och 5000 rår rmt. Öj verallt otillräcklighet i löner för ået stor flertalet, menl på samma gång stor olikhet lönernas belopp inomi graden, icke allenas de olika regementena ermellati, utan äfve så, att vid samma regemente den ene kom panichefens löneinkomst ofta kan utgör dubbelt större belopp än den andres. Hvad subalternofficerslöner angår, visa general Abelins förslag till landtförsvaret ordnande af den 31 December 1868, att me deltalen af förste löjtnants, andre löjtnant och underlöjtnantslönerna vid indelta infan teriet utgöra 769, 653 och 438 rdr rmtr Hva beträffar nyssberörda me deltal af fs stelöj nants lönerna, eller 769 rdr, utgör det de belopp, som de åtnjuta, hvilka i allmän het tje nat såsom officerare 12, 15 å 18 år, en tjen. stetid som nemligen de fleste förste löjtnan ter egå. Hvad beträffar ihdereffcerarne, äro de, synnerhet vid infanteriet, Zänt sämre aflö nade osh föra ett högst nedtryckande lif då på dem ställas jemförelsevis stora for dringar, under det att deras inkomster ofts derstiga dem som dagakarlsn eger. — ärtill kommer nu dessutom, beroende på nature äf det indelta Iöneväsendet att lönerna, med undatitag endast af den ringa: del deraf, som utgår 4 form al kontaöt statsanslag, utbekommas längt efter den tid för hvilken-de utgå; vanligast med en del uti Marg. tnåpad, resten vid mötestiden uti Maj månad året efter det, för hvilket I5nen uppbäres. Tjenstgöringed ökas dessutom allt mera för indelta armåns befäl öck tillfälle för in, som tillhöra de lägre graderna, att fskaffa sig en nödvändig biförtjenst getiom ett arbete vid öidan af sin militära befatt nivg, blifver derigenoii SYårare, eller rättast sagdt omöjligt, och man set äfven derföre än många taga afsked, emedan de heldre ippoffra dött ötacksamma tjensten vid armån, in de tvingas, till följd af den senare ti dens förlängda kommenderiög3: och öfningstider, afsäga sig sina erhållna bisysselsätt ningar ind andra yrken, som gifva det illfälle till lifsuppebälle,. — Att staten såIundå ökar tjenstgöringen för befälet vid ndelta armen är ej annat än hvad nuvaande tid ovilkörligen fordrar och detiännt ridsträcktare grad; met på samma gång måte staten äfven se till att etta befäl eriätler möjli het till ekonomisk existens; Som in SL armen redan isina nuvarande illgångar eger medel att bidraga till en 5neförbättring, så vida dessa tillgångar göras nera fruktbärande, på det sätt att ärmens lå bostadsboställen, i stället för att nu i voställsinnehafvarnes händet gifva en alltför betydlig afkästning. indragas till statsverket och ätätrenderas på längre tider, hvarigenom den inkomst söm de nu gifva skulle ansenligt förökas; tyckes det vara allt skäl tt; då förhållandena så påfallande fordra let, ej långre uppskjuta med att såluida Iraga största möjliga behållning af dessa illgångar, synnerligast då bärtill kommer, tt bostadsboställena i många fall nu oraka sina innehafvare stora olägenheter. — ( synnerhet åstädkomma de detta för underfficerare, som med små ller inga medel motjaga boställe, men måste genom skuldsättsing förskaffa sig medel till inventarie-uppsättning och första rörelsekapital. samt öf iga utgifter, soi Vid ett boställes emottagande kunna ifrågakommå, och derigenom snarare ådraga sig ekonomisk ruin Ät tvärt om. Om derjemte alla indelta armåns lönenkomster fingo ingå till en för hela denna arme gemensam lönefond, tillika med något illskott af staten, skulle på detta sätt icke ulenast lönerna för det stora flertalat förbättras, utan tillfälle erbålläs att utdela dem å ett rättvist sätt, med lika belopp inom amma tjenstebefattnidgar. I statsekonomiskt hänseende vunnes deremte den fördel; att den mängd jord, som illhör indelta armåns bostadsboställen och ill stor del nu mindre väl skötes, skulle, m den af staten, såsom förut är nämndåt, 1tarrenderas på längre bestämda tidrymder, komma att blifva med mycket större omsorg ipparbetad och uppodlad. Huron armåen än må komma att omorganiseras, kan det ej annat än synas fördelakigt, att sålunda på förhand hafva ordnat lenna lönereglering, som fordrar lång tid ill sitt genomförande, och att medelst denjamma hafva förskaffat staten större tillsängar samt i tid bildat en lönefond, fär lig att efter en omorganisering ingå bland len blifvånde armens lönetillgångar. Emellertid, såsom löneförhållandena nu oefinnas, är det naturligt, att personer med luglighet och insigter antingen afskräckas rän att inträda på en bana, der sannoliketen att förvärfva sin utkomst är så ringa, ler, om de derpå inkommit, skola sträfva wtt snart derifrån utgå, för att använda sin luglighet på ett tacksammare fält, eller ock, utt om de nödgas qvarstanna, de skola smålingom förlora håg och intresse för ett yrke, som .ej ger dem bröd Staten skall Jå detta sätt gå förlustig mången väl be