Aftonbladet – 28 januari 1873, sida 3

sådan löns åtnjutande. (Forts.) Indelta armåns lönereglering. Till Bedaktwoner af Aftonbladet! Frågan om ett tidsenligt ordöände af vårt försvarsväsende, på ett för värnande af vårt lands sjelfständiga tillvaro och obe roende tryggälde fatt, har länge stått på dagordningen. Hon är af deti vigt och gri per så in i mångfaldiga förhållanden, at hon.är ytterst svår att lösa. Många olika uppfattningår söka öckså gbra sig gällande med afseende å sättet huri dervid skall tillgå, hvarjemte många stridiga intressef ställa sig bindrande i vägen för frågans lösning. Öaktädt vigten och det stora be hofvet för vårt land att förskafia six ett starkare försvar, kan således ännu lång tid komma att förflyta innan vårt armeväsende blir i sin heibet omörgätiseradt; och under tiden kunna : endast förberedande och pat tiella förändrivgar och förbättringar blifva gehomförda. DH st de åtgärder, som ej gerna tyckas kunna längre undafskjutas, Är en länge ifrågasatt reglering af lönerna för befälet vid indelta armen, hvilken lönereglering riksdagen flera gånger tillkännagifvit e0m sin önskan, mbt Hvilken ständigt blif vit uppskjuten och som, tvärtemol älla för. hoppningar, säges ej komma att vid hu sammanträdande riksdag af regeringen framläggas till behandling sf kamrarne. Icke alle: nast statens intresse aft erhålla för sin ar m ett dugligt och godt befäl, utan i lög grad rättvisa och billighet fordra att denna löfieregletihE 8 längre uppskjutes; hvarjemte, om den vVerkställes gensm det nu varande indelta lönesättets upphäfvande. en nödvändig förberedande åtgärd till ordnandet af löneväsendet vid armen efter dess omorganisation skulle på förhand blifva undangjord. Ända sedan 1823 års riksdag, då rikets ständer hos K. M:t anmälde, att de funnit befälet vid indelta armån vara galiska olika aftöhadt och till en del försedt med löner, som icke kunde änsks tillräckliga för inne hafvarens skäliga utkomst, lar frågan om en ändamålet fullt åstadkommande Ilönereglering för denna armås befäl tid efter annan varlt föremål för regerings och riksdags uppmärkssinhet, men ännu ej blifvit ordnad. En rättvis lönefördelving och nödtörftig ekonomisk existens äro fortfarande det, som största delen af itdelta armens nu varande befäl saknar. Vid nämnda armå tienar nemligen flertalet at befälet med löneinkomster, som äro alldeles otillräckliga till dess uppehälle, hvartill kommer den stora orättvi san och obilligheten att lönerna inom samma tjenstebefattningar utgå till högst Glika belopp. Exempel finnes, att, i lön inom samma grad, ena löntagaren uppbär fyra gånger mera än den andra och nära tre gånger mera än det belopp, som af löntagare i näst högre grad uppbäres. Visserllgen sökte man genom 1833 års reglering ästadkomma en mera jemnhet i aflöningen; men då det indelta lönesättet bibehölls, det vill säga lönerna till största delen fortforo att utgöras i afkastning af jord eller vissa boställen tilldelade de olika regementena och dess löntagare och dels dessa boställens uppskattning ej kunde göras fullt tillförlitlig, dels boställsvärdena med:tiden betydligt förändrade sig genom boställenas olika;skötsel m. m.; så har genom nyssnämndn lönereglering ingalunda den åsyftade jemnheten i-2flöningen erhållits. Hurn.ofwlstänligt densamma uppnåtts synes af 1865 års landtförsvars-komit6s betänkande, hvarur, bland alla öfriga olikheter i aflöning, endastmå anföras, hurnsom en kavallerisergeant hade 3026 rdr i löneinkomst, under det en ryttmästare och sqvadronschef vid samma regemente, möjligen sergeantens egen sqvadronschef, hade 2981 rdr och en kapten och kompanichef vid infanteriet endast 1162 rdr, samt en sergeant vid samma kavalleriregemente som den först omnämnde endast 417 rdr; en tredje major vid infanteriet hade 4314, då en annan endast hade 1506 rdr; en kavallerifanjunkare 2818 rår, en annan endast 526 ; en furir 1207, en annan endast 175 rdr. Hvad beträffar ringheten i de flesta nuvarande lönerna, vilja vi egentligen något framhälla löneinkomsterpa för kompanicheferna vid indelta infanteriet. Kompanichefssraden utgör målet hvarvid de flesta stanna, efter att hafva genomgått de förutvarande graderna, hvilket inom vår armå fordrar i allmänhet 18 äå 20 är, så att kompanichefsbefattningen vanligen uppnås först vid omkring 40 lefnadsär, oftast vid än högre ålder. Denna befattning är ganska vigtig och ansvarsfull. På kompanichefen beror till största delen kompaniets duglighet och tjensten tager hans tid ständigt i anspråk, hvarjemte den förorsakar honom ganska stora omkost