Kamrarne hafva i dag kl. 1 haft sam manträden för att till utskott remittera går väckta och då bordlagda mötioner, sar för afgifvande åf nya sådana. Dervid före kom i Första kammaren alldeles ingöntiif anmärkningsvärdt, men iden Åndra bragte: den stora frågan om grundskatterna föl första gången, under denna riksdag unde öfverläggning, i det hr Dickson tog sig an ledning af en motion af hi Wigårdt Of grundskatternas äfskvifning att i ett längr föredrag utveckla sina åsigter, att grund skatternas afskaffande hvarken är till gagi för staten eller för jordbruksnäringen, uta endast bereder en fördel åt de personer som tillfälligtvis äro innehaffare af Skatte jord vid den tidpurikt, då åfskaftandet ege räm. Talaren befarade, att han numer: stode temligen ensam om denna åsigti kam maren, men han önskade få den förvarad : protokollet, på det att, då den tid komme: — hvilket tål. var öfvertygad Bkulle ske — att mah åhgrak ått hafva bortskänkt sex millioner rår statsinkomst, man må finns att åtminstone en röst i Andra kammarer höjt sig mot denna åtgärd. Hr Dicksons yttrande, som väl icke va ämnadt att öfvertyga majoriteten — ött be mödande, hvars fruktiöshet tal. nog lärer insett —, utan endast afsedt att bereda talaren tillfälle att uttala sin öfvertygelse i ämnet, upptogs till bemötande af hrr Car len, grefve Sparre, Weennerus och C. 4. Larsson, af hvilka de tre förstnämnda syntes hafva sig mycket angeläget att betona den benägenhet till tillmötesgående för ma joritetens fordringar, som iiigår i den ny. bildade s. k. centerns program, och manade till moderation å ömse sidor. Med någon förvåning förnam man under dessa uttalan den, att de nämnda ledamöterna icke nöjde sig med att framhålla eftergifterna såsom ett politiskt nödtvång, betingadt af situa tionen och föratt, såsom hr Carlen uttryckte sig, göra det parlamentariska samlifvet drägligt, utan började gå den herrskande och säkerligen derförutan tillräckligt an språksfulla majoriteten tillhanda med argu — ——