Aftonbladet – 28 januari 1873, sida 2

ansigte, och alls inte likt Peg Woffingtons. Jemför målning med målning, sad: Quin, Är ni säker på att ni någonsin set Peggys verkliga ansigte? Triplet hade med oro sett att Snarl in genting sade; han såg mycket satirisk ut men teg, hvaraf Triplet slöt att han hade upptäckt bedrägeriet. Jag för min del finner det skönt, sade förrädaren Soaper. Så lugnt, i sådan hvila inte egentligt uttryck. Intet uttryck alls, sade Cibber. Men, min bäste Snarl, pep Soaper hvarför undandrager ni oss nyttan och nö jet af ert upplysta omdöme? Gör då rätt visa åt detta beundransvärda konstverk! Jag skall göra det! sade Snarl och steg fram midtför taflan. Nw, tänkte Triplet, nu kommer det!Och det kom, :men icke såsom Triple trodde. Mr Snarl gaf en kort kritik öfvel konstverket. Han begagnade många konst ord och granna fraser — men det göra all: kritici. Hans sätt att tala var ytterst sä kert, lugnt, behagligt och öfvertygande — hvilket deremot icke är fallet med alla kri tici. Hade jag eller du, min läsare, vari der, hade han ryckt oss med sig, liksom han nu gjorde med sina åhörare, och som hans efterträdare göra med publiken. Er pensel förräder till en viss grad ta lang, sade han till Triplet; men för när varande lider ni af åtskilliga brister i de stora principerna för er konst, af hvilka principer den första och förnämsta -är troget fasthållande vid sanningen. Skönheten sjelf är blott en form af sanningenoch na turen är den ändtliga exponenten af oändlig sanning. Hans ähörare lyssnade med spänd uppmärksamhet. De måste medgifva att en man,