Aftonbladet – 23 januari 1873, sida 2

bugade sig stolt och begaf sig till betjentrummen, utan att bry sig om om taga Mabels befallning i ett ögonblicks öfvervägande, Stig in hit, min herre, sade Mabel; mr Vane kommer säkert så snart han kan lemna sitt främmande. Triplet inträdde under en serie af de artigaste bugningar. Sitt ned och hvila er, sir, fortfor hon, satte sig sjelf vid bordet och vinkade med sin hvita hand åt Triplet att också taga plats der. Triplet bugade och satte sig på yttersta kanten af stolen, smålog hiskeligt och tappade sin portfölj och bad om förlåtelse derför. Tog upp portföljen och tappade manuskriptet och blef ännu mer förvirrad. Midt under en massa löjliga och öfverflödiga ursäkter föll hans öga på steken; det vidgades genast till en ofantlig storlek, och han tvärtystnade och föll i djupa funderingar. Ni ser mycket trött ut, sir. Ja, min fru. Det är mycket lång väg från Lambeth och hit, och det är gruflist Do varmt., Han tog upp sin näsdrk och äm nade torka sig i pannan, men stoppade den hastigt i fickan, Jag ber om förlåtelse. min fru, sade Triplet, hvars åsigter om god ton voro ytterligt stränga, 2 : Mabel såg på honom, rodnade och tvekade litet, Slutligön sade hon: Jag skulle vilja slå vad att ni haft så brådtom att ni ej — ni får inte bli ond på mig — att ni inte hunnit äta er middag. Ty Triplet såg ut som en komisk varg — idel välvilja och aptit. Hvilket gudomligt förstånd ! tänkte han. Så besynnerligt, min fru, utropade han, att ni så skulle träffa på sanningen! Detta förklarar hvarför jag känner mig hungrig, Nu,