Aftonbladet – 22 januari 1873, sida 2

Vi kunna presentera oss sjelfva, sade Margaret och reste sig långsamt, med blic ken fästad på Vane. Han kastade en bönfallande blick på henne, men barmhertighet stod ej att läsa i detta förfärliga öga och denna hånfullt krökta läpp. Han slöt ögo nen och väntade att slaget skulle komma. Sir Charles kastade sig skrattande till baka i stolen. Margaret såg det och gaf honom en blick af obeskrifligt förakt; hon höll hela sällskapet en god stund i högsta spänning. Slutligen visade hon på miss Clive och sade: Hennes nåd, fru Quickly ), min fru. Denna vändning öfverraskade alla. Pomander bet sig i läppen. Sir John Brute... Falstaff, ropade Quin, Falstaff), för tusan ! j Vane drog djupt efter andan. Er granne, min fru, är lord Foppington); en något ålderstigen fjäril, litet besvärad af gikt. Sir Charles Pomander.o Åh! utbrast Mabel. Det är ju den vänliga herrn, som hjelpte oss, när vi hade kört omkull, nära Huntingdon. Ernest, om inte denne herre varit, skulle jag inte haft den glädjen att vara här nu. Och hon såg med strålande tacksamhet på den gode Pomander. Mr Vane steg dock icke upp och omfamnade sir Charles. Hela sällskapet ber att få betyga den gode sir Charles sin tacksamhet, sade mr Cibber. Jag läser den i allas ansigten, sade sir Charles torrt. Miss Woffington fortfor: Mr Soaper och mr Snart, ett par herrar, som skulle kunna