Aftonbladet – 22 januari 1873, sida 2

1 der, som funnos under franska regimen och ttills blifvit bibehållna, sätta blott en enda åttlig skatt på dessa artiklar och anordnä ss uppbärande på ett så litet betungande itt som möjligt. da må fm fat ford mr FR Tyska rikskanslersembetet har nyligen innit sig föranlåtet att träda emellan till kydd för de rättigheter, som enligt riksrfattningen tillkomma alla tyske medborare, mot den ultrakonservativa regeringen Mecklenburg Strelitz. Denna regeing har nemligen vägrat erkänna såsom inpektor för kommunalskolan i Strelitz en limänt aktad man, som af kommunen blifit vald till denna funktion, men som till ör den mosaiska trosbekännelsen, Förundsrådet har uppfordrat mecklenburgska siniståren att icke lägga några hinder i ägen för att dea valde tillträder sin beattning. Likasom i Tyskland så är äfven i Schweiz rågan om kyrkans ställning till staten en f dem, som mest taga den allmämma uppnärksamheten i anspråk. Statsrådet i Geeve har nyligen publicerat ett lagförslag örande katolska kyrkans organisation i lenna kanton, hvilket med det första komner att underställas kantonens stora råd. Detta lagförslag går ut på att låta katolska kyrkan fortfarande åtnjuta statsbidrag vå vilkor, att endast en af staten erkänd oiskop skall få utöfva jurisdiktion eller de dministrativa fonktioner, som åtfölja detta mbete. Han skall icke ha rättighet att utnämna en generalvikarie eller nägen annan auktoritet utan statens samtycke. Lagförslaget bestämmer vidare, att romerskkatolska församlingar inom kantonen aldrig å läggas under ett stift, i hvilket finnas församlingar, som icke höra till Schweiz, och att i intet fall Gendve skall blifva säte för en biskop. Ingen af kyrkans högre lignitärer skall innehafva någon plats såsom kyrkoherde eller vikarie inom kantonen. Statsrådet skall hafva rättighet att pröfva alla påfliga bullor äfvensom alla herdabref och dylika skrifvelser från stiftets biskop. Koloch jernvägsarbetarnes strike i Wales fortfar alltjemt och uppväcker mycket bekymmer i södra Evgland. Times har skickat en korrespondent till Merthyr, som berättar derifrån den 16 åennes: Hit tills har rådt lugn, men befolkningen motser med ångest följderna af denna strike. Hur fredliga arbetarne än äro af naturen, äro dock 40,000—50,000 starka karlar, som gå med händerna i fickorna, och i fickorna icke hafva annat än händerna, ett farligt element, hvar de äa uppehålla sig i konungariket. Arbetsgifvarne visa sig mer härdnackade än någonsin. Deras hat till arbetareföreningarna är otroligt. De äro fast beslutna att Jåta striken fortfara tills den dör af utmattning. Rörande carlisternes framfart på flera häll i Spanien skrifver en korrespondent den 12 Januari till Neue Freie Presse: Det är ej nägot tvifvel mer, den carlistiska resningen har inträdtiettnyttskifte; hvad hittills blott enstaka förekommit, Synes nu enligt pretendentens rådslag ha blifvit upphöjdt till system. Genom terrorism skall det hederliga företaget nu upprätthållas och befordras, I de tolf provinser, i hvilka carlistiska band husera, anföras dessa af omkring 40 cabecillas och hela den samlade styrkan anslås till 40—50,000 man. Men antalet kan icke bestämdt angifvas, ty den ena dagen förena sig flere band för att åter den andra enligt guerillakrigets na tur skingra sig ät alla häll. Liksom. på gifven order bedrifva dessa cabecillas det det yrket att pressa rekryter, och i deras manifester ser man hotelser utslungade mot dem, som skulle vilja undandraga sig attingå i tjenst. Så har Castello låtit öppet fusiljera tre stackars unge män för det de ämnade fly sin vig. Borgmästaren i en liten stad, som visade sig anti-carlistisk, blef på torget så svärt misshandlad, att han knappt torde komma sig mer. En annan borgmästare, som lemnat underrättelse till en af cheferne för de kungliga trupperna om den carlistiska rörelsen, straffades på det sättet, att hans ögon utstungos. Välmående familjer fly antingea till Madrid eller till Frankrike, Ett antal obeföstade småstäder — såsom t. ex. Campredon — blottades alldeles på invånare, ja i dessa dagar har en massa bondfolk i närmaste nejden kring Barcelona komusit flyende in till denna stad för att undgå de carlistiska utpressningarna. Vid nattens inbrott måtte väl dessa på gatorna kringdrifvande hopar ha erinrat sig hvilka de egentligen ha att tacka för att de nu, fördrifna från bus och hem, sedan de under nära nio månader blifvit utmattade af brandskattningar, bevitna huru ett bördigt, industrielt och rikt land är skådeplatgen för ett borgerligt krigs alla fasor. Liksom på ett gifvet tecken störtade massan under vilda skrän åt det håll, der den trodde sig få fatt i prester. Blott genom de största ansträngningar af myndigheterna och deras organer lyckades det att förhindra flere försök af massan att sjelf bestraffa. Sedan dess har ingen prest visat sig på Barcelonas gator. Penning-utpressningarna antaga emellertid allt större dimensioner. I Estella upp: gingo de på en dag till 90,000 francs. Af Pampelona, med öfver 26,000 invånare och säte för generalkaptenen, ha fordrats 30.000 francs vid botelse att stadens vattenledning eljest komme att förstöras. Man har beräknat, att de penningbelopp, som utpressats uader den nuvarande insurrektionen, uppgå till nära tre millioner francs; man betviflar dock icke att den legitimistiska rörelsen har mr daua aAnh Aaählaunun hialautliöllan. 4311 attt fanfa