Aftonbladet – 21 januari 1873, sida 2

taret var ett stort hvitt latinskt kors anbragt.n J. 11 tändes de vaxljus, som voro anbragta öfrallt i kyrkan. Vädret var mildt och vackert h solen lyste. Kl. half 12 gick abbe Godara spetsen för åtskilliga andlige, hvilka buro krufix och vaxljus, utför kyrkans hufvudgång r att vid ingången mottaga processionen. Från Camden House hade liktåget satt sig i örelse kl. 11 i följande ordving: först den franarbetaredeputationen med tricoloren; derefter rester, som läste böner; vidare likvagnen, från vars sidor ett purpurtäcke med det kejserliga pnet hängde ned. Kistan var betäckt med de rrbaraste kransar, företrädesvis af violer. Omeelbart efter vagnen gick kejsarprinsen. Hans sigte var blekt, men hans hållning fast och irdig; under hela ceremonien lade han stor elfbeherskning i dagen. Efter honom följde vinsarne af huset Bonaparte, derefter lord Sid:y, som representerade drottning Victoria, och rd Suffield i prinsens af Wales ställe. När-ls ast kommo nu medlemmarne af kejsarens hof umt läkarne sir Henry Thompson och sir Wilam Gull. Efter kejsardömets winistrar, af! vilka de fleste buro hederslegionens stora band, l! ;ljde konung Victor Emanuels militära depu-: vtion. Vidare kom en lång rad af kejsardömets örra embetsmän, bland dessa 20 statsråd, 31deterade, 40 prefekter och en mängd underpre; 2kter. Genast efter framkomsten till kyrkan bars ki-! tan in i kapellet och nedsattes på katafalken.l: Jen lilla orgeln spelade De profundis, och del ersoner, som erhållit inträdeskort till kyrkan, ntogo nu sina platser. Kejsarprinsen satt nära atill kistan; de öfriga prinsarne af huset Bonaarte, lord Sidney, lord Cowley och Londons ordmayor hade fått sig hedersplatser anvisadei ärheten af kistan. Af kejsarens hofstat såg nan general Fleury, fursten af Moskwa, furst oniatowsky, hertigarne af Cambacbres, Bassano ch Tarent, grefvarne Davilliers och Clary, geeralerne Castelnau, Frossard och Le Brun, grefre Aguado och hr Pietri. Marskalk Canrobert ar. ehuru illamående, tillstädes äfvensom mar kalk Leboeuf. Ur den aktiva franska armen oro endast tre officerare, general de Fortou, fve Henri Bertrand och general de Juniac, illstädes; de italienska officerarne buro utomorlentligt rika uniformer; engelska armån repreenterades af sir Hope Graut och sir Airey. Rourer, grefve Palikao, hertig de Gramont. grefve Benedetti, baron Haussmann, baron Jeröme David och baron Scheider sutto bredvid hvarandra. I kyrkan såg man vidare amiralerne Rigault de Genouilly och Jurien de la Gravicre, hertig de Montmorency, Forcade de la Roquette. hertig de Feltre, öfverste Stoffel, f. d. ministern M. Richard, markis de Chasseloup Laubat, markis de Lavalette m. fl. Så snart kistan blifvit stäld på katafalken, intonerade orgeln det gregorianska Requiem. Kejsarprinsen stod blek och orörlig invid kistan. Sedan sången tystnat, föllo alla på knä, hostian upplyftes, och presterne bestänkte kistan med vigvatten. Derefter uttalades absolutionen, hvarpå sången från koret ånyo började. Kransarne togos nu från kistan, och kistan bars Mn i koret, der hon skall stå, tills grafhvalfvet blir färdigt att mottaga henne. Blommorna och kransarne lades åter på locket, hvarefter korgallret stängdes. Kejsarprinsen och de öfriga prinsarne kni e och gjorde korstecknet, då kistan bars förbi. Härmed var ceremonien afslutad. Orgeln spelade ånyo De profundis, medan processionen lemnade kyrkogården. Kejsarinnan hade icke infunnit sig i kyrkan, emedan hon var lidande. Då kejsarprinsen, som nu är familjens hufvudman, återkom hem, tackade han processionens medlemmar för deras deltagande. Utom de framstående bonapartisterne hade efter begrafningen ungefär 2000 fransmän infunnit sig på Camden Houses gård. De hade ordnat sig ledvis och kejsarprinsen, med Rouher på sin högra och prins Napoleon på sin venstra sida samt följd af hertig de Cambaceres i egenskap af ceremonimästare och de öfriga prinsarne af huset Bonaparte, gick långsamt genom den församlade mängden, tryckte mnågras händer och helsade vänligt på alla. Tätt bredvid ingången till villan stod den franska arbetaredeputationen vid tricoloren. Deputationens ordförande höll ett kort tal till kejsarprinsen och ropade till slut: Vive Napolon IV! hvari alla de närvarande instämde. Kejsarprinsen tecknade med handen ör att få ropen att upphöra, men utan framgång. Han närmade sig då arbetarne och sade: -Kejsaren är död. Ropen icke: Lefve kejsaren, utan ropen: Lefve Frankrike! Ännu fem minuter sedan han gått in i huset, hördes från alla sidor ropen: Vive Napolton IV! Vive TEmpåreur! Vive UImpåratrice!och till slut ett dånande Vive V:Angleterre!Times uppskattar den folkmassa. som bivistade Napoleon III:s begrafning, till 20,000 personer. d r 1 t 1 q S z f S Å 1 E S 1 I Enligt de senaste underrättelserna från den sydamerikanska republiken Bolivia har denna republiks president Morales blifvit mördad. De närmare detaljerna af denna händelse äro särdeles märkliga och kasta ett egendomligt ljus öfver de politiska förhållandena i denna stat. Såsom det vill synas, hade presidenten sedan några måna: der tillbaka stått i ett mycket spändt förhållande till lagstiftande församlingen. Anledningen härtill var följande: Som bekant är, består Bolivias förnämsta rikedom i dess bergverk, och de föregående regeringarna ha sökt att befordra denna för landet så vigtiga industri genom en lagstiftning, egnad att skydda grufupptäckarnes rätt. Nu hade huset Arteche upptäckt och bearbetat särdeles rika grufvor i departementet Oruro. Denna i sydvest till Peru gränsande provins innefattar en stor del af högslätten och är betäckt med stora kärr och sjöar, bland hvilka den 50 qvadratmil stora lagunen Aullagas är den största. Morales hade utan vidare indragit till staten de af nämnda hus upptagna grufvorna och delat afkastningen med sina gunstlingar. De förorättade klagade hos kongressen. Denna fann klagomålen fullkomligt grundade och var i begrepp att afgöra frågan till egarnes förmån. Dessutom sysselsatte sig de deputerade ifrigt med ordnandet af finanserna och med frågan om tillsättandet af en kommission, som skulle kontrollera regeringen och hindra sådana maktmissbruk, som på senaste tiden egt rum. Detta blef början till fiendskapen mellan representationen och verkställande maktens chef. Den 24 sistlidne Nov. firade presidenten andra årsdagen af sin motståndare Melgarejos fullständiga störtande och drack sig vid detta tillfälle drucken. Under ruset erinrade han sig sin tvist med kongressen, sprang upp från bordet och störtade såsom en ursinnig in i renragentanternag färgamline hvilken han äf