Aftonbladet – 21 januari 1873, sida 2

Nå, hvilket rum som helst då, der definnes en spegel och litet vatten. Hon gick till en dörr, som ledde till en kort korridor och derifrån till mr Vanes rom. Nej, nej! ropade James. Detta är jut herrns rum. Nå, är inte herrns rum också fruns rum, gubbe? Men vänta, är han derinne? Nej, han är i trädgården med en hel massa fint folk. De skola ej se mig, förrän jag åtminstone ordnat min klädsel litet, sade dex unga skönheten, som visste huru jemförelsevis litet färgen på hennes klädning kunde inverka på hennes utseende, och hon öppnade mr Vanes dörr och gick in. Burdocks första tanke var att, tvärtemot den gifna befallningen, underrätta Colander om miss Mabels ankomst; men han besinnade sig. Hvad skola de då göra? tänkte han. De skola lägga sina kloka hufvuden ibop och bedraga os3 på ett eller annat sätt. Nej, tänkte han vidare med litet skadeglädje, vi skola se huru de bära sig åt. Han besinnade vidare, att när hans husbonde finge se sin vackra hustru lifs lefvande framför sig, så måste han komma till sina sinnen igen, Colanderska partiet lida nederlag och genom någon särskild Försynens skickelse Colander sjelf kanske blifva afskedad. Medan han sålunda funderade hördes en dånande bultning på porten. Ären I nu der igen? sade han vredgad och gick emot dörren. Denna gång var det Hunsdon, som hade förtvifladt brådtom att få tala med sin herre. Hvar är sir Charles Pomander, min hederliga vän? sade han. I trädgården, min fina vän sade Burdock ursinnig,