Aftonbladet – 21 januari 1873, sida 2

ckor efter nationalförsamlingens upplös-j: ing. Det veto, komiten i sitt förslag ve-l: t tillerkänna presidenten, anser han otillickligt. Han uttalade sig särdeles lifligt! ot att man vill sätta honom ur stånd att personligen svara på interpellationer. Inpellationer kunna ju röra frågor af det rsta allmänna intresse. Om manzt. ex. amställer interpellation om ett handelsrdrag, så beröras deraf icke blott utrikes-, nansoch handelsministrarne utan regengens hela system i ekonomiska frågor. viljen icke, att jag skall infinna mig i rsamlingen, yttrade han; men om jag ke infinner mig, skolen I blifva nödsakade ;t hemta mig!, Äfven mot de formalite;r, medelst hvilka man i öfrigt vill förvåra hans uppträdande i nationalförsamngen, framställde Thiers åter de redan af onom förut framstälda grunderna. Dock etonade han på det starkaste sin önskan m en försoning, hvilken landets intresse i ög grad kräfde. Utskottet undvek, troget en grundsats, det vill genomföra, all disussion i presidentens närvaro. Det beslöts tt åter sammanträda den 17 dennes och då pptaga till diskussion Thiers invänduingar. inligt ett telegram af sistnämnde dag har tskottet antagit första artikelns första paagraf angående de budskap, genom hvilka epublikens president skall kommunicera sig 1ed nationalförsamlingen, samt inledningen ill lagförslaget, angående den myndighet, om tillkommer statsmakterna. I den dis.ussion, som föregick omröstningen härom, etonades att lagförslaget öfverlemnar fråsan om monarki eller republik åt framtiden, n åsigt mot hvilken medlemmarne af ventern protesterade. Högern är i allmänhet missbelåten med ubkomitns konstitutionella förslag och Phiers förklaringar. De anse, att förslaget cke lägger tillräcklig vigt på frågan om ninisteriel ansvarighet, och de vidhålla, att Phiers icke bör taga del i några debatter ned anledning af framstälda interpellatiojer, så vidt icke frågan gäller utländska ngelägenheter. Några medlemmar föreslå, stt en artikel skall införas, som stadgar, tt Thiers aldrig vid någon interpellation förande inre angelägenheter får betäcka ina ministrars ansvarighet. Högra cen.ern tyckes deremot vara mer belåten med subkomitns förslag. Venstern är af den wigt, att Thiers visat sig för eftergifven. Minoriteten inom trettiomannautskottet har oeslutit att understödja Thiers. Efter Napoleons död har i legitimistiska cirklar ofta samtalats om de nya åtgärder, som borde vidtagas för att åstadkomma en fusion mellan bourbonska grenarne. Några framstående legitimister, hvilka ifra för en dylik fusion, äro sinnade att öfvertala grefven af Paris att besöka grefven af Chambord. Det påstås till och med att en fusion redan skall vara åstadkommen och att hertigen af Rochefoucauld på tal om split tringen inom de monarkiska partierna skall hafva yttrat: Då bonapartismen nu är död. finnes blott ett monarkiskt parti i Frank rike, enär en fusion blifvit åstadkommen mellan orleanisterne och legitimisterne. Detta påstående torde emellertid tarfva när mare bekräftelse. Preussiska landtdagens deputeradekam mare började den 16 dennes diskutera det antiklerikala lagförslaget om den förbere dande undervisningen för blifvande katol ske prester och desse presters tillsättande Diskussionen kommer med all säkerhet at blifva mycket liflig. Icke mindre än 25 ta lare, som äro emot förslaget, ha anmält sig Tvenne ledare för motsatta partier, den kle rikale Reichensperger och den nationallibe rale Bennigsen ha öppnat debatten. Icke alla nyanser af de liberale äro belåtna med de nu framstälda förslagen rörande de kyrk liga förhållandena. Duncker i synnerhe har starkt uttalat sig mot det försträmnds lagförslaget, hvilket han betecknar såson ett farligt experiment och ett ingrepp i der dyrbaraste af de friheter konstitutionen ga ranterar, samvetsfrihaten. Redan af der första dagens diskussion finner man at dessa saker icke komma att afgöras så for som man försäkrat, och att det icke kar blifva fråga om de tre lagförslagens anta gande i klump. Efter Times för den 16 dennes och fran ska tidningar meddela vi ytterligare föl jande uppgifter om kejsar Napoleons be grafning: Under tisdagen den 14 dennes hade en så stol mängd fransmän — bland dessa en arbetaredepu tation på 150 personer — anländt från Paris, at likrummet tvärtemot den första bestämmelser måste hållas öppet ända till kl. 9 e. m. Pietri, grefve Clary och grefve Davilliers gåfvc de sista föreskrifterna om ceremonielet, då lik vagnen, hvilken var förspänd med 8 hästar höljda af stora svarta täcken med silfverfransal och guidbin, körde in på gården. Alla frans män, som önskade ansluta sig till tåget, fingc komma in inom villans inhägnad. Alla medlem marne af kejsarens förra hofstat hade infunnit sig. F. d. ministrar, sändebud, statsråd och de puterade kunde räknas i dussintal; de bonapar tistiska tidningarna Gaulois, Figaro, Ordre o. 8 v. voro representerade genom en hel mängd a sina medarbetare. Åtminstone 600 framståend personligheter från kejsardömets dagar voro till städes. Emellertid hade en nyfiken och delta gande menniskomassa uppstält sig i täta led frå: sorgehuset till Mariakapellet. De första personer, som inträdde i kyrkan voro de till kejsarinnans närmaste omgifning hö rande damerna. Derefter fördes hertiginnan af Malakoff, fruarna de Fleury, S:t Arnaud och Rouher, markisinnan Lavalette, hertiginnan de Mouchy och marskalkinnan Canrobert till sin: platser af baronerne Lambert och VIsle, som fun gerade i egenskap af sorgmarskalkar i kyrkan Kl. half 11 anlände prinsessorna Clothilde och Mathilde. Kyrkan är en liten oansenlig bygg nad; hennes åtta smala sidofönster voro behängd: med flor, golfvet belagdt med svart kläde oc k draperadt d mble: F r pre a, ETR