Aftonbladet – 21 januari 1873, sida 2

(Hederlig, bland tjenare, betyder nem ligen någon moralisk underlägsenhet.) Hunsdon for af ut i trädgården. Hans herre säg honom genast och gick emot honom. Hon är i huset, sir. Godt! Gå, försvinn ! Sir Charles tittade in i matsalen; rådjussteken bars just in. Han skyndade att underrätta värden derom. Han brann af längtan att se man och hustru tillsammans; han ansåg hvarje sekund, som fördröjde detta möte, såsom förlorad. O, huru lycklig ban var! Lyckligare än ormen, då han såg Evas hvita tänder verkligen bita i äpplet. Skola vi gå att betyga steken vår till gifvenhet, mr Quin? sade Vane m .ntert. Om ni så behagar, svarade gurmanden med högtidligt allvar. Colander skyndade i förväg med en ofantlig bukett, som han ordnade i en blomstervas midt för miss Woffingtons plats, till venster om mr Vane. Taffelmusiken i löfsalen började nu och sällskapet, företrädt af mr Vane och miss Woffington, inträdde i matsalen. Denna var ett utomordentligt vackert rum, högt, ljust, stort — dekoreradt på franskt sätt, i hvitt och guld. Bordet var alldeles ovalt, och alla som sutto deromkring kunde höra hvad som sades; en förträfflig anordning, der endast tänkande menniskor bjudas till gäster — hvilket också är en förträfflig anordning, ehuru jag finner att man i allmänhet ej anser den så. Mältiden var prydlig och läcker. Der fanns icke ett öfverflöd af rätter utan mening; hvarje rätt var en bonne-bouche — en oförneklig delikatess. Glas och kristaller voro de vackraste man ville se, faten voro af silfver, blommor funnos i massa; rosen