Aftonbladet – 20 januari 1873, sida 2

henne, sittande på mjuka mossbänkar, talade om solnedgång och soluppgång. och väckte hos henne känslor, dem hennes öfriga friare stötte sig på, liksom hon på dem. Den älskvärda Mabel hade stor kärlek till det sköna, utan någon öfverdrift af den strängare egenskap, som kallas omdöme. Exempli gratia: om du eller jag, min läsare skulle suttit vid hennes fötter en vacker aftonstund, midt ibland doften af rosor och glantine, lyssnande till syrsornas pipande, biens surrande och klangen af de betande fårens klockor — om du eller jag då hade läst något för henne, som innehöll allt detta tillsammans — låt oss säga Miltons beskrifning på paradiset och derefter en af Triplets tragedier, så hade-hon genast förklarat Miltons paradis vara det bästa af de två. Men om vi hade läst Milton och mr Vane läst Triplet, då hade Milton ovilkorligen blifvit ställd långt efter Triplet. Då hennes mor, som bevakade Mabel såsom draken vaktar skatten, sade henne att mr Vane ej var nog rik för att begära hennes hand, och att hon verkligen ej fick gynna hans frieri, så som hon gjorde, Pörjade Mabel gråta och omfamnade draken och sade: ack, mamma!och såg djupt olycklig ut. Draken fann sitt mod svigta och försökte blifva af med henne, men den lilla dufvan höll draken fast om halsen och grät och bad, tills odjurets hårda hjerta smälte. Efter någon tid afled mr Vanes farbroder helt hastigt och lemnade honom det stora godset Stone Church, jemte en hel koffert jacobusar och drottning Annas guinger. 3 talade draken ömt till den sköna och sade: Mitt barn, han är nu den rikaste man i hela Shropshire; nu tänker han inte på dig; du mäste derföre stålsätta ditt hjerta.